Del 2) 1:8-15
Paulus sa:
Men vi vet att lagen är god, om man brukar
den rätt (1Tim 1:8)
”Ha inga diskussioner om lagen.” Sedan fortsätter Paulus
med att säga:
och inser att den inte är till för rättfärdiga
(1Tim 1:9)
Detta är en intressant poäng. En rättfärdig man behöver
inte någon lag. En man som lever efter goda principer
behöver inga lagar. Man behöver inte tala om för en sådan
person vad han bör eller inte bör göra.
Han följer goda principer eftersom han är en rättfärdig och
principfast man. Lagen är till för människor utan principer,
och det finns en hel del av dem i världen. Därför behöver
vi lagar för att hålla dem i schack.
I Romarbrevet säger Paulus: ”Ty de styrande inger inte
fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör
det onda.” (Rom 13:3)
Vi blir inte förskräckta när vi ser en polis om vi inte har
gjort något brottsligt. Men om vi är skyldiga och har brutit
mot lagen blir lagen något som vi är rädda för, något som
vi ogillar.
Om vi är ärliga, uppriktiga medborgare uppskattar vi lagen.
Vi uppskattar dem som upprätthåller lagen eftersom de gör
det möjligt för oss att leva i trygghet.
Om det inte vore för lagen och de som upprätthåller lagen
skulle vi leva under outhärdliga förhållanden, eftersom det
finns många människor i världen som behöver den typen
av betsel.
Paulus säger: "Så ni vill bli undervisade i lagen, ni vill ha
lagen. Jag ska tala om för er vilka lagen är till för. Den är
inte till för rättfärdiga människor. De behöver inte undervisas
i lagen och de behöver inte föras in under lagen."
utan för laglösa och upproriska, gudlösa och
syndare, oheliga och oandliga, för dem som
misshandlar sin far och mor, för dråpare, för
dem som utövar otukt och homosexualitet, för
slavhandlare, lögnare, menedare och för alla
som står emot den sunda läran (1Tim 1:9–10)
Det är dessa människor lagen är till för. Lagen inte är till för
rättfärdiga människor. Vi behöver inte repetera vad lagen
säger om vi lever enligt rättfärdiga principer.
detta enligt det evangelium om den välsignade
Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.
(1Tim 1:11)
Paulus säger att vi snarare än att undervisa och predika
lagen undervisar och predikar det härliga evangeliet,
Guds goda nyheter.
Lagen är dåliga nyheter för de människor som den sändes
till, eftersom den är begränsande och fördömande för de
laglösa. Men snarare än att predika lagen predikar vi de
goda nyheterna: "evangelium om den välsignade Gudens
härlighet", som Paulus sade: "har anförtrotts åt mig."
Jag tackar honom som har gett mig kraft,
Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg
mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst,
(1Tim 1:12)
Paulus säger att han fick kraft från Herren till att utföra sin
tjänst. Gud söker inte i första hand efter förmåga, vilket vi
ofta gör när vi söker efter någon som ska fylla en position
inom kyrkan.
Vi tittar på meritförteckningar och söker efter den mest
begåvade individen. Gud gör inte det. Han söker efter den
mest tillgängliga individen och sedan ger Han honom/henne
kraften till att utföra det arbete som Han vill ha utfört.
Och ganska ofta är de val Gud gör chockerande för oss.
Det är intressant att Paulus säger att Gud ansåg honom
värd förtroende och satte honom i tjänst. Det krävs naturligtvis
av en förvaltare att han är trofast. Så Gud söker efter någon
som är tillgänglig och efter någon som är trofast.
Då vi startade Calvary Chapel verkade det som om Gud
från allra första början välsignade denna grupp av människor
som hade samlats.
Det var definitivt något som var förordnat av Gud och fött av
Anden och av bön. Vi fick uppleva en omedelbar rörelse av
Gud och Han började öka antalet människor nästan genast.
Den första söndagen var vi runt tjugofem stycken. Det dröjde
inte länge förrän vi var uppemot femtio stycken. Efter cirka
ett år var vi kring hundra stycken. Det fanns en hel del andra
små kyrkor i Costa Mesa vid den här tiden, och de började
observera vad Gud gjorde i Calvary Chapel.
Några av pastorerna sade offentligt till sina församlingar:
"Om Gud kan göra det för Chuck Smith så kan Han göra
det för oss." Jag gillade det.
Jag förstod varför Gud hade valt mig till att uppmuntra andra.
För om Gud kan göra det för mig, så kan Han göra det för
vem som helst. Och Han använde det för att uppmuntra
många av pastorerna vid denna tidpunkt.
Så aposteln Paulus sade: ”detta enligt det evangelium om
den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.
Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår
Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i
sin tjänst,” (1Tim 1:11-12)
Paulus fortsatte med att säga:
fastän jag förut var en hädare, (1Tim 1:13)
Det vill säga, Paulus var en hädare mot kyrkan och mot
Jesus Kristus.
förföljare (1Tim 1:13)
Paulus bistod då Stefanus stenades och samtyckte till hans
död. Han uppmuntrade dem som kastade stenar genom att
hålla deras mantlar. Därefter färdades han från Jerusalem
ner till Damaskus med brev som gav honom auktoritet att
fängsla alla de som trodde på Jesus Kristus.
På vägen till Damaskus då Paulus andades mordlust och
hotelser mot kyrkan greppade Herren tag om hans liv. Paulus
sade: "Förut var jag en hädare. Jag var en förföljare,"
och våldsman. Men han förbarmade sig
över mig, därför att jag i min otro inte visste
vad jag gjorde. Vår Herres nåd överflödade
och med den tron och kärleken i Kristus
Jesus. (1Tim 1:13-14)
Paulus talar om sin egen tjänst, hans kallelse till tjänst. En mer
osannolik kandidat än Paulus är svår att hitta. Det skulle vara
mycket intressant om någon skulle skriva en meritförteckning
för aposteln Paulus och skicka den till några kyrkor som söker
nya pastorer.
Jag är säker på att styrelsen när de läser hans meritförteckning
skulle säga: "Besvära er inte med att fortsätta brevet. Vi vill inte
ha den killen." I brevet skulle det stå:
”Jag har kastats i fängelse flera gånger. Jag har blivit slagen.
Jag har blivit stenad. Jag har åstadkommit upplopp. Jag har
dålig syn. Jag är inte mycket till talare." Och ändå gav Gud
Paulus sin kraft, kallade honom och använde honom.
Paulus talar om att han tog emot barmhärtighet. Men han
mottog också Herrens nåd, Hans gränslösa, överflödande
nåd. Så fantastiskt!
Det är ett ord att lita på (1Tim 1:15)
Här talar Paulus om det fantastiska evangeliet som anförtroddes
åt honom och detta är evangeliet, detta är ett ord att lita på,
och värt att på allt sätt tas emot, (1Tim 1:15)
Det är ett sant ord. Det är värt att alla människor ska ta emot
det. Vilket är detta sanna ord att lita på som alla borde ta emot?
Det är detta:
att Kristus Jesus har kommit till världen för att
frälsa syndare (1Tim 1:15)
Det är evangeliet. Det är de goda nyheterna: "Kristus Jesus
har kommit till världen för att frälsa syndare." Först av allt,
alla människor är syndare. Därför kom Han för att frälsa alla
människor.
”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,” (Rom 3:23)
Eftersom alla människor är syndare var alla döda i sina
överträdelser och synder.
Paulus sade i sitt brev till kyrkan i Efesus: ”Också er har Gud
gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och
synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och
följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är
verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång,”
(Ef. 2:1-3)
Det finns inga undantag, vi var alla syndare och vi var
främmande för Gud som ett resultat av vår synd. Våra liv
var bortkastade, värdelösa, förlorade. Det fantastiska
evangeliet är att Jesus kom till världen för att frälsa syndare.
Han sade: ”Ty Människosonen har kommit för att uppsöka
och frälsa det som var förlorat." (Luk. 19:10)
Så detta fantastiska evangelium som anförtroddes åt Paulus
är precis så enkelt: "Kristus Jesus har kommit till världen för
att frälsa syndare."
Jesus sade till Nikodemus: ”Inte sände Gud sin Son till världen
för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom
honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som
inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde
Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och
människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras
gärningar var onda.” (Joh. 3:17–19)
Jesus står inte där som din anklagare, utan Han står där som
din Frälsare. Jesus anklagade inte syndare. Han gjorde bara
inbjudningar:
”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så
skall jag ge er vila.” (Matt. 11:28)
Om du är en syndare behöver du inte vara rädd för Jesus.
Han sträcker ut sina armar mot dig. Han säger: "Kom till mig.
Jag vill ge dig frid. Jag vill ge dig vila. Jag vill ge dig hopp.
Jag vill ge dig liv. Jag kom för att frälsa dig."
Många gånger ser vi Jesus med en annan hållning och vi tror
att Han fördömer oss och pekar finger åt oss. Vi tänker: "Åh,
jag vill inte vara i närheten av Honom. Jag känner mig så
skuldmedveten. Jag har gjort så många hemska saker.”
Och jag ser Jesus som en Domare och som en som fördömer
mig. Men så är det inte. Jesus sade: "Jag kom inte för att döma."
Kvinnan som togs på bar gärning då hon begick äktenskapsbrott
fördes till Jesus och människorna sade: "Vår lag säger att vi ska
stena henne. Vad säger du?" Jesus sade: "Den som är utan
synd må kasta första stenen på henne."
Sedan skrev Jesus på marken och jag är säker på, även om
Bibeln inte nämner det, att Han började skriva och räkna upp
synderna som dessa människor var skyldiga till. Antagligen
namngav han dem. Kanske började Han med att skriva ner
Levis synd, och Levi sade:
"Åh, jag tror att jag måste gå. Min fru väntar på mig där hemma."
Och så skrev Jesus deras namn en efter en och började skriva
ner deras synder. Och en efter en började de gå därifrån från
den äldste till den yngste, tills ingen var kvar.
Och Jesus reste sig upp och såg på kvinnan och sade: "Vad
hände med dina anklagare?" Och hon svarade: "Herre, det
verkar som om jag inte har några." Jesus sade: "Inte heller
jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!" (Joh. 8:11)
Slut av del 2
För att gå till del 3) klicka här
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt
Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.
1Timoteusbrevet
