2Tim del 7) 4:1-11

Paulus sade till Timoteus: Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus (2Tim 1:4) och Kristus Jesus(2Tim 4:1) Det är starka ord – att uppmana en person inför Gud och Jesus Kristus. Paulus ger här Timoteus ett uppdrag (se 4:2). ”Kristus Jesus” som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: (2Tim 1:4) uppenbarelse och hans rike: (2Tim 4:1) Det kommer att vara två tillfällen när Jesus ska döma. Det ena tillfället är när Han kommer tillbaka och ska döma dem som har gått igenom den stora vedermödan Det första som Jesus gör då, enligt Matteus 25:31-46, är att samla nationerna till dom och Han kommer att skilja dem som en herde skiljer fåren från getterna. ”Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig. Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då ska de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och hjälpte dig inte? Då ska han svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv." (Matt 25:34-46) Denna dom kommer att avgöra vem som ska få leva i tusenårsriket där Jesus kommer att regera på jorden i tusen år. När Jesus har regerat i tusen år kommer Han att döma de döda. Alla de döda, stora och små, kommer att stå inför Guds stora vita tron och dömas utifrån det som är skrivet i böckerna (Upp 20:11-12). [Predikanten, Chuck Smith, har skrivit flera böcker om den yttersta tiden baserat på vad bibeln säger bl.a. ”The Final Act” och ”What the world is coming to”. Finns ännu bara på engelska, ö. a.] ”Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike.” Vad uppmanar Paulus Timoteus att göra? predika ordet, (2Tim 4:2) Varför? Jo, därför att det är Guds ord som kan förändra människan. Det är Guds ord som verkligen kan inspirera, medföra förändring och rena en person, så predika ordet. Är det inte tragiskt att Guds ord predikas så lite i kyrkorna idag? Det predikas om psykologi och allt möjligt, men det predikas så lite utifrån Guds ord. "Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus”. ”Timoteus: Predika ordet." Paulus sade i 2Kor 4:5: ”Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull.” Vi är Hans tjänare. träd fram i tid och otid, (2Tim 4:2) Med andra ord, var redo att gå. Ibland känner du för det och ibland inte, men var redo att gå. tillrättavisa, (2Tim 4:2) Guds ord är nyttigt till tillrättavisning. varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. (2Tim 4:2) all undervisning. (2Tim 4:2) Paulus betonar här: "Predika ordet och undervisa människor i de grundläggande sanningarna om Gud.” Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. (2Tim 4:3-4)re står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron Det är intressant hur Guds ord verkar skapa en hunger efter mer av Guds ord, och det mättar oss så att vi inte behöver något annat. Guds Ord är så spännande och så rikt. Det är så kraftfullt och dynamiskt så när vi verkligen får undervisning i Ordet och får riktig mat, börjar vi växa och blir stärkta. Man nöjer sig inte längre med små predikningar om vackra dagar, fjärilar och sparvar, och att allt är trevligt och att världen är fantastisk. Men om folk inte får näring från Guds ord så kommer det en tid när de vill höra det som kliar dem i öronen. ”Åh, han berättar jätteroliga skämt och är jättebra på att berätta historier.” Människor vill höra det som kliar dem i öronen. De vill bli underhållna, och kyrkor har blivit riktiga nöjescentra. De har föreställningar som kan göra Hollywood avundsjukt. När människor har öron som kliar önskar de bli underhållna. De vänder bort sina öron från sanningen vilket öppnar upp dem för myter. De blir mer godtrogna. Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst. (2Tim 4:5)re sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists Paulus var en apostel genom Guds vilja men han var också pastor och lärare. Timoteus hade en kallelse till att vara evangelist och Paulus uppmuntrar honom att predika och att utföra sin tjänst som evangelist. Det är viktigt att veta inom vilken tjänst Gud har gett dig gåvor och vad Han kallat dig att utföra, så att du är vad Gud har kallat dig att vara, och att du inte försöker vara något som Gud inte har kallat dig till. En av de svåraste och mest frustrerande saker i världen är att försöka vara en evangelist medan Gud har kallat en till att vara pastor och lärare, eller att försöka bli pastor och lärare medan Gud har gjort en till evangelist. Vi måste befästa vår kallelse och utkorelse (2Petr 1:10). Vi måste veta vad Gud har kallat oss till. De första sexton åren av min tjänst som pastor var enormt frustrerande eftersom jag försökte vara evangelisten Chuck. Men Gud hade inte kallat mig till att vara evangelist och min strävan var enormt frustrerande och utan frukt. Det var inte förrän jag faktiskt kom till insikt om att Gud hade kallat mig till att vara pastor och lärare som min tjänst började bli välsignad, och nu blev det naturligt och inte längre något framtvingat. Nu kunde jag vara vad Gud hade kallat mig till, och vara bekväm med det och älska det. Paulus sade till Timoteus: "utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst". Det är så viktigt att vi gör allt som Gud har gett oss i uppdrag att göra. Själv offras jag redan som ett dryckesoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. (2Tim 4:6)re och tiden för mitt uppbrott är inne. (2Tim 4:6) Det gick dåligt för Paulus i Rom, och det såg inte bra ut inför den kommande rättegången. Han hade redan varit på de förberedande förhören och hört anklagelserna och hade vid det här laget förstått de romerska myndigheternas inställning. Paulus förstod att hans dagar var räknade. Andra brevet till Timoteus är Paulus sista brev. Han skriver: "Tiden för min avresa är nära." Du förstår, Paulus såg bara på döden som en början på sin resa. Jag ska flytta från detta tält inom kort, in i en ny boning. ”Så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen” (2Kor 5:1). ”Tiden för mitt uppbrott är inne”. Paulus fortsätter: Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. (2Tim 4:7)r har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. (2Tim 4:7) Vad viktigt när tiden för uppbrott närmar sig – att jag kan se tillbaka på mitt liv och säga: ”Ja, jag har kämpat den goda kampen. Jag har lämnat allt och jag har sprungit klart mitt lopp.” Paulus hade tidigare skrivit till filipperna och sagt: ”Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” (Fil 3:12-14) Han liknade det kristna livet vid en löptävling. Han sade i 1Kor 9:24:"Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det.” Jag har kämpat väl. Jag har varit där. Jag har sprungit klart mitt lopp och jag har bevarat tron.” Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst. (2Tim 4:8)r en ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan Vi ska vänta på Jesu återkomst och titta efter den. Paulus talar också om att älska Hans återkomst. Vi ska få rättfärdighetens segerkrans. ”Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.” Gör allt du kan för att komma till mig snart. (2Tim 4:9) snart. (2Tim 4:9) ”Skynda dig till mig. Jag är på väg härifrån och kommer snart inte att finnas kvar på jorden, så skynda dig, kom hit så fort du kan.” Demas har övergett mig, (2Tim 4:10) Demas nämns i hälsningar i tidigare brev, men Paulus säger i början av detta brev (2Tim.1:15) att alla i Asien hade övergivit honom. Förmodligen skulle det ha inneburit att de själva skulle avrättats om de hade förknippats med Paulus i detta skede av rättegången. Paulus var en fånge som skulle dömas till döden och deras koppling till honom skulle riskera deras egna liv. ”Demas har övergett mig”. Det var tragiskt på grund av anledningen till det: han fick kärlek till den här världen och reste till Tessalonike. Crescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. Lukas är den ende som är kvar hos mig. (2Tim 4:10-11) reste till Tessalonike. Crescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. Lukas är den ende som är kvar hos mi dig Markus hit, (2Tim 4:10-11) Detta är den Markus som var en brorson till Barnabas och som tidigare orsakat ett riktigt gräl mellan Paulus och Barnabas (Apg.15:36-41). När Paulus och Barnabas gav sig ut på sin första missionsresa så var Markus med dem, men när de hade rest genom Cypern och var på väg till några tuffa länder så blev Markus rädd och reste tillbaka hem. Paulus och Barnabas fortsatte utan honom. När Paulus och Barnabas gjorde sig redo för sin andra missionsresa och skulle återvända till samma områden för att stärka de bröder som hade blivit frälsta under deras första resa, sade Barnabas: ”Jag vill ta med mig Markus igen”. Paulus sade då: ”Åh nej, grabben hoppade av förra gången, jag vill inte ha med honom igen. Jag vill inte ha problem.” Och det blev ett stort gräl mellan Paulus och Barnabas. Konflikten var så stor att det ledde till att Barnabas tog med sig Markus och reste till Cypern och Paulus tog med sig Silas och reste tillbaka in i Mindre Asien igen. Men även om vi inom den kristna gemenskapen kan ha olika åsikter och meningsskiljaktigheter, så leder Herren oss alltid tillbaka. Och nu skriver Paulus om samme Markus som han tidigare hade haft problem med: Ta med dig Markus hit, han är till god hjälp i min tjänst. (2Tim 4:11) hjälp i min tjänst. (2Tim 4:11) "Jag gillar den killen.” Utan tvekan hade Markus mognat en hel del vid det här laget. Flera år hade gått och Paulus talar om honom på ett kärleksfullt sätt. Han säger att Markus är en god hjälp i hans tjänst.

Slut av del 7 För att gå till del 8) klicka här

2Timoteusbrevet