Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. (Fil 1:11-12) Filipperna hade följt Paulus tjänst. De visste att han hade blivit gripen i Jerusalem, att han suttit fången i Cesarea och att han varit en politisk bricka i två år. De visste att han hade vädjat till kejsaren och att han nu satt fången i Rom. Filipperna älskade Paulus och respekterade honom högt, och att då inse att han faktiskt satt i fängelse på grund av falska anklagelser, utan någon grund, måste ha verkat som slöseri med hans talang. Paulus hade varit mycket upptagen med att gå ut och sprida evangeliet och nu när han satt i fängelse, verkade det som om Gud hade gjort ett fruktansvärt misstag eftersom Han tillät denne korsets krigare att sitta inspärrad i ett fängelse. Många gånger förstår vi inte varför Gud tillåter vissa saker i våra liv, och från vår synvinkel har Gud gjort ett allvarligt misstag. Har du själv någon gång i ditt liv trott att Gud gjort ett misstag? I mitt eget liv har det hänt många gånger. Jag har befunnit mig i situationer där omständigheterna varit sådana att jag trott att Gud måste ha gjort ett misstag. Men Paulus försäkrar dem nu, att vad som egentligen hänt, är att Gud använt honom för att ge evangeliet framgång. Det är underbart att kunna se Guds hand även när saker är till nackdel för oss, saker som vi själva inte skulle valt, men där vi ändå kan förstå att Gud förmodligen har sin hand i det hela. Det är viktigt att förstå, att vad som än händer mig, händer för ett gott syfte. Gud har en plan för mitt liv. Paulus säger i Romarbrevet: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud”. (Rom 8:28) Paulus såg det goda som Gud lät ske när han satt i fängelse. Han uppmuntrade dem som var benägna att tvivla på Gud eller Hans godhet, på grund av att en sådan betydelsefull apostel satt i fängelse och vars liv slösades bort. Paulus försäkrade dem att Gud hade sin hand i det hela. Guds syften uppnåddes genom denna fängelsevistelse. "Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet." När Paulus fördes till Rom och hamnade i en enorm storm på Medelhavet, hade han först varnat kaptenen för att sätta segel. Han sa: "Jag upplever att vi kommer att möta en verklig fara." Men kaptenen sa till den romerske officeren: "Vad vet den där killen om havet. Jag är kapten och har varit på dessa hav i hela mitt liv, och Paulus är en landkrabba och vet ingenting. Vi kan visst segla." Så officeren sa: "Okej, sätt segel!" Sedan hamnade de i en fruktansvärd storm där de under fjorton dagar varken kunde se solen eller stjärnorna. Masten bröts, och fartyget kastades fram och tillbaka i Medelhavet. De kastade all sin last överbord, och tillslut hoppades de bara på havets barmhärtighet. Alla var sjösjuka och eländiga. Efter fjorton dagar reste sig Paulus upp och sa till dem: "Jag sa ju att ni inte skulle ha gett er iväg." Paulus fortsatte: "Var vid gott mod. Herrens ängel kom till mig igår kväll och berättade för mig att fartyget kommer att gå under och förstöras, men att alla ska bli räddade." Herren ville nå guvernören på ön Malta, och allt var bara ett ovanligt sätt att få Paulus dit. Det ingick inte i deras resplan så Gud lät dem ta en omväg till Malta. Det fanns inte en chans att Paulus skulle kunnat övertala kaptenen att segla till Malta. Herren hade själar på Malta som Han ville nå, och Paulus fick en stor upplevelse när han vittnade för invånarna där. En verklig väckelse började och jag är säker på att Gud fortsatte verka på Malta som ett resultat av Paulus besök. Att Paulus togs med som en fånge på sjöresan, att han kom till Malta och därefter till Puteoli och sedan vidare till Rom – allt detta ledde till framgång för evangeliet. Det har nu blivit klart för hela pretoriet och alla andra att det är för Kristi skull jag sitter fängslad, (Fil 1:13) Pretoriet var förmodligen Neros palats i Rom. Enligt andra historiska källor, kom många av Neros tjänare till tro på Jesus Kristus. och min fångenskap har gjort de flesta av bröderna så övertygade i Herren att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt. (Fil 1:14) De såg hur orädd Paulus var, att han vittnade frimodigt och att han ledde många av de kejserliga vakterna till Jesus Kristus. Paulus djärva vittnesbörd gav många av dem mod att också börja vittna frimodigt om Herren. Paulus sa: "Det som hänt mig har fört med sig något gott. Allt ordnar sig. Gud verkar i detta. Mina fängelsestraff och de erfarenheter jag gjort, har faktiskt medfört framgång för evangeliet." Utdrag från Filipperbrevet del 2 Vill du läsa mera klicka här

Artikel