Att ge till Gud av Chuck Smith

1 Krönikerboken 29:1-12 Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vekoch arbetet är stort, ty detta palats är inte för en människa utan för HERREN Gud. Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som skall vara av guld i min Guds hus, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn och trä till det som skall vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, ja, alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd. Eftersom jag har min Guds hus kärt, ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har skaffat till det heliga huset: 3,000 talenter guld, guld från Ofir, och 7,000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, för att göra av guld det som skall vara av guld och för att göra av silver det som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utförs av konstnärer. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt HERREN?" Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom tillsyningsmännen över kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. De gav till arbetet på Guds hus 5,000 talenter guld, 10,000 dariker, 10,000 talenter silver, 18,000 talenter koppar och 100,000 talenter järn. Var och en som hade ädla stenar gav dem till skatten i HERRENS hus under gersoniten Jehiels vård. Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta bar de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN. Också kung David gladde sig mycket. Davids bön och tacksägelse David lovade HERREN inför hela församlingen. David sade: "Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet! Dig, HERRE, tillhör storhet och makt, härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himlen och på jorden är. Ditt, o HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt. Rikedom och ära kommer från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt David var en man som var mycket medveten om att han inte var värdig till att ta emot alla välsignelser som kommit ur Guds hand. Även om han var en man med stor makt och enorm rikedom så glömde han aldrig sin anspråkslösa bakgrund. Han kom ihåg att han tidigare varit en obetydlig person. Han var bara en herdepojke och hans jobb var att springa efter får. Ändå tog Gud honom från hans enkla bakgrund och gjorde honom till en mäktig kung över Israel. Och Gud gav honom seger över hans fiender, gjorde hans hus och familj stor och etablerade kungariket med honom. David var alltid imponerad av Guds godhet och nåd över hans liv. Men trots att Gud redan hade gjort mycket för honom, så lovade Han att göra mycket mer. Det var som om alla välsignelser från det förflutna inte var någonting i jämförelse med vad Gud lovade att Han skulle göra. Detta är sant även för oss. Tänk på vad Gud har gjort för oss. Se på alla de välsignelser som Gud har skänkt oss i våra liv. Se dig omkring och se det goda Gud har gjort, och ändå så är det ingenting i jämförelse med vad Gud har lovat att Han skall göra: Vi har glädje och fröjd över att våra synder är förlåtna och återlösning genom Jesus Kristus, men det är bara början. Gud har gjort mig till sitt barn och jag kommer att leva och regera med Honom för evigt i Hans härlighets rike, och löftena om framtiden är helt underbara. Och David var mycket medveten om Guds godhet och löften för framtiden och han hade på sitt hjärta att på något sätt gensvara till Gud: ”Jag älskar Gud och jag vill visa Honom hur mycket jag älskar Honom. Han har visat mig hur mycket Han älskar mig.” David bestämde sig för att visa sin kärlek till Gud genom att bygga ett storslaget palats för Herren. Guds hus. Templet. Platsen för tillbedjan. Men Gud kunde inte tillåta David att bygga detta hus och Han sade: "David dina händer är nedblodade av krig så du kan inte bygga templet, men jag vill låta din son göra det. Istället vill jag bygga ett hus åt dig." Och Gud fortsatte att ge David fler löften. Även om David inte kunde bygga huset så bestämde han sig för att han åtminstone kunde göra ritningen och samla in material till templet. Han var under sina sista år sysselsatt med att samla guld, silver, mässing, järn, och cederträ från Libanon så att de kunde ha material till att bygga templet. Han gav order om att stenarna skulle börja huggas så att allt var förberett för att bygga. I det 28 kapitlet i 1Krönikerboken talar David med sin son Salomo och lägger på honom det oerhörda uppdraget och ansvaret: "Salomo gör det, bygg ett hus åt Gud." I kapitel 29 samlar han alla de äldste i Israel, befälhavarna och ledarna för alla stammar och han tillkännager för dem det faktum att Salomo kommer att ta över tronen. Han sade: "Min son är ung och oerfaren och därför vill jag att ni män hjälper honom att bygga detta palats för Herren för det måste bli mäktigt, det måste bli storslaget. Det är för Herrens skull vi bygger detta tempel." Sedan berättar David om sitt eget personliga bidrag som han skulle ge utöver det han hade samlat in från staten. Han sade: "Från mitt eget personliga bankkonto så kommer jag att ge 3,000 talenter av guld och 5,000 talenter av silver." En talent var en vikt, en måttenhet för vikt. På den tiden använde de vågskålar och de hade stenar av olika vikt för att använda i vågskålen. Talenten var en av dessa stenar som de hade huggit ut i cylinderform. Det finns en talent på Brittiska muséet som väger ca 57 kg som de har fastställt till en tvåtalentsvikt. De uppskatter att vikten av en talent är ungefär 30.3 kg. David ger 3,000 talenter av guld. Vet ni hur mycket det skulle bli omsatt till dagens valuta? 3,000 talenter (30,3 kg per talent, sammanlagt ca 91 ton guld) värt ungefär 1200 dollar per uns (uns = 28 gram): Jo, David gav 3 miljarder 800 miljoner dollar i guld. Den killen var ingen slöfock när det gällde att ge! De 5,000 talenterna av silver blir ungefär 93 miljoner dollar eller mer. Och David sade: "Det här är vad jag har beslutat in mitt hjärta att ge till Herren." Han förklarar anledningen: "Därför att jag älskar Herren hus. Jag har beslutat mig för det här. Mitt hjärtas önskan är att se detta hus för Herren byggas och därför ger jag av mina egna tillgångar till att användas i byggandet av Herrens hus." Jesus sade: "Där en mans skatt är, där kommer också hans hjärta att vara." Jag tror också att det omvända är sant. Jag tror att där ditt hjärta är, där kommer din skatt att vara. Många gånger så vet vi inte riktigt var vårt hjärta är, men vi kan bara titta och se var vi har placerat våra värderingar, var vi har placerat vår skatt. Och där vi har placerat vår skatt, det är där vårt hjärta är. David hade ett hjärta för att se Guds hus byggas, och på grund av att han hade det kärt placerade han sin skatt där: 3 miljarder 800 miljoner dollar i guld plus 93 miljoner dollar i silver, plus mässingen och det andra. Sedan utmanade David de äldste i Israel att bära fram sina frivilliga gåvor till Herren. Han sade: "Vem vill idag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?" 1Krön 29:5 Nyckelordet i Davids utmaning är villighet. Vad jag än ger till Gud så måste det komma från ett villigt hjärta ifall det skall ha något värde över huvudtaget. Mitt givande till Gud borde aldrig ske utifrån påtryckningar. Jag borde aldrig känna någon slags skyldighet att ge till Gud. Gud vill bara att jag ger till Honom med ett öppet och villigt hjärta för att jag älskar Honom. Han vill att mitt givande är ett uttryck för min kärlek. Tyvärr har kyrkan och ofta parakyrkliga grupper fallit in i ett dåligt mönster av att samla in pengar för Gud. De använder ofta löftesoffer och de börjar pressa människor till att ge löften, till och med utöver vad folk känner är en rimlig summa för dem att ge. Och sedan när dina löften måste infrias finner du ofta att du inte förmår och det blir svårigheter att fullfölja löftet. Du börjar bli förargad över vad du ger till Gud, och det är inte bra. Vi borde aldrig, aldrig ge till Gud på grund av att någon utövar påtryckningar, t.ex. "Detta stackars lilla barn kommer att dö av svält om du inte ger.” Detta får dig att känna dig skyldig. Eller: "Guds verk kommer helt säkert att slå igen om inte du går in och stöder det." Och de får dig att känna dig riktigt skyldig. Eller: "Denna ministry (tjänst för Gud) måste slå igen i nästa vecka om vi inte hör ifrån dig omedelbart." Och du upplever en stark påtryckning: "Guds verk kommer att rinna ut i sanden om jag inte går och lånar pengar och skickar in.” Jag känner mig skyldig och jag känner mig pressad men när jag försöker göra inbetalningarna på lånen som jag har, då tänker jag: "Å... varför gjorde jag det? Jag har inte råd att köpa livsmedel, och här sitter jag och har åtagit mig att ge." Och vi känner en press som aldrig borde finnas där. David sade: "Om ditt hjärta är villigt. Vem vill villigt ge sig själv till Herren?" Vi läser att när de gav, så gav de villigt. De offrade villigt och de gav villigt. Det är så det borde vara: Att jag villigt offrar det jag offrar till Gud, vare sig det är av min tid, min energi eller om det är av mitt materiella. Vad jag än ger till Gud, så borde jag ge det jag vill och har beslutat mig för i mitt hjärta. Så David utmanar dessa män att ge. Paulus aposteln, talar om för oss att vårt givande aldrig skulle vara under en känsla av plikt eller ansvar: "Ty Gud älskar en glad givare." 2Kor 9:7 Och folket offrade villigt. De gensvarade till Davids exempel och på Davids utmaning, och de gav 5,000 talenter guld till ett värd av 6,3 miljarder dollar. Jag läste om några kyrkor som hade en stor kampanj. (Och intressant nog, en del kyrkor gör detta för att se vilken kyrka som kan få in mest pengar på en enda söndag). Det var en stor ekonomisk kampanj och de utövade påtryckningar och pressade alla: "Vi kommer att samla in allt detta och vi kommer att ha det största offret i kyrkans historia just denna söndag." Gud hjälp oss! Men i alla fall. Ni kan lika gärna glömma det, ni kan aldrig överträffa David. Och folket kom fram med 6,3 miljarder dollar i guld, plus silvret och mässingen och järnet och så vidare. De gav också juveler att användas i byggandet av templet. De gensvarade på ett fantastiskt sätt med en förbluffande summa. Vi läser i vers 9: "Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor,” ”Också kung David gladde sig mycket." Att ge till Herren borde vara den största glädje och största lycka som vi känner till, och om vi inte kan ge med glädje, då är bättre att ge inte. Den dag då min tjänst blir arbete och inte längre är roligt då kommer jag att sluta. För mig är det mitt livs glädje att tjäna Herren. Det är helt enkelt det bästa i hela världen. Att ge till Herren är en välsignelse. Det är den största glädjen i världen att ge till Herren och det borde alltid vara så. Vårt givande till Gud skulle alltid vara någonting som ger en glädje och fröjd i våra hjärtan. Och medan dessa människor gav kände de stor glädje. De började ge, och uppmuntrade av givandet började de glädja sig och prisade Gud. De bara gav utifrån ett hjärta av lovsång och tacksägelse. David som såg alltihop kunde nästan inte tygla sina känslor, han sade: "Å, bra!" Han bara tittade på när de gav till Herren och såg den glädje som fanns vid detta tillfälle. Vi ser igen på vad Paulus sade när han skrev till kyrkan i Korint och bad dem att göra en insamling till de heliga i Jerusalem som led av fattigdom. Han sade: "Gör insamlingen innan jag kommer, jag vill inte ha några insamlingar när jag är där." Han sade också: "Var och en må ge, vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare." 2Kor 9:7 Ordet glad i grekiskan är ”hilarus”. Gud älskar en glad (eng. hilarious) givare. Han vill att vi är glada när vi ger. Han vill att vårt givande blir en glad erfarenhet och Gud blir välsignad när vi ger i glädje till Honom. Låt mig säga: Om du inte kan ge i glädje till Gud så är det faktiskt bättre att du inte ger någonting alls. Det borde aldrig ske ovilligt, det borde aldrig ske utifrån tvång utan bara med fröjd i hjärtat. Det borde vara ett firande i glädje. David såg folket ge i en sådan glädje till Herren och vi läser i vers 10: ”David lovade HERREN inför hela församlingen. David sade: ’Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet!’” Han var överväldigad av vad Gud gjorde i hans eget och i folkets hjärta: ”Dig, HERRE, tillhör storhet och makt, härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himlen och på jorden är. Ditt, o HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt.” David erkände: ”Allt tillhör dig Herre.” Och sedan säger han här nere lite längre fram: ”Rikedom och ära kommer från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt. Det står i din hand att göra vad som helst, stort och starkt.” "Om det inte var för Herren så skulle jag inte ha någonting. Gud gav mig kraft, styrka, visdom, välsignelser och Han har skänkt mig allt som jag har. Allt som jag har beror inte på min visdom, min skicklighet, mina ansträngningar eller på något annat. Gud har bara välsignat mig." David erkände: "Herre, jag var bara en herdepojke, jag vet ingenting, men Du välsignade mig med alla dessa välsignelser. Herre, de kommer från dig." David erkände att Gud var källan och givaren av dessa saker som han ägde, han sade: "Vem är jag att jag skulle ge detta till dig? Här är Du Gud, Du äger allting. Du äger hela universum, vem är jag att ge till dig? Herre, det som jag gav till dig är i faktiskt bara Ditt i alla fall. Allt tillhör Dig och jag ger bara tillbaka det som är Ditt." Nu ser du det dilemma som David mötte i Psaltaren 116:12 ”Hur skall jag kunna återgälda HERREN alla hans välgärningar mot mig?" Han erkände att alla dessa välgärningar var skänkta av Gud. När han såg på allt han hade var han mycket medveten om: "Gud har varit god mot mig. Gud har välsignat mig. Gud har försett mig med vishet, förståelse och styrka och allt detta kommer från Gud. Han äger allting. Allting i himlen och på jorden är Hans så därför: ’Hur skall jag kunna återgälda HERREN alla hans välgärningar mot mig?’" Kärlek söker alltid efter att uttrycka sig själv genom givande. Vad kan Gud ge för att visa sin kärlek? Gud älskar oss så helt och fullt, vad kan Han ge för att visa oss sin kärlek? Jo, Han gav oss sin enfödde Son. Vad kan då jag ge för att visa min kärlek till Gud? Allting som jag har tillhör faktiskt Honom, så vad jag än ger Honom är det Hans i alla fall, så det är ingen stor sak. Det fanns en tid i mitt liv, under flera år, när jag brukade se på givande med föreställningen: "Hur mycket av mina pengar har jag råd att ge till Gud denna månad?" Och jag gav på basis av hur mycket jag hade råd att ge av mina pengar till Gud. Men när åren har gått och min relation har utvecklats och vuxit, så är nu min fråga: "Hur mycket av Guds pengar vågar jag att spendera på mig själv denna månad?" Jag erkänner att de är Hans. Och faktiskt, jag kan bara ge Gud mitt hjärta och mitt liv. Det är faktiskt allt jag har. De var mina egna på ett begränsat sätt därför att Han gav dem till mig, men jag ger dem tillbaka till Honom. Och det spelar ingen roll vad jag än försöker att ge till Gud. Jag erkänner att Gud är den som gav mig mitt liv från början, och jag är skyldig Honom mitt liv. Vad jag än äger så har Gud gett det till mig och jag är skyldig Honom allt detta. Så jag ger tillbaka till Gud, det som redan är Hans iallafall. Och jag säger med tacksägelse och lovprisning: "Herre, Du är stor, Du har varit god, Du äger allting i hela universum, det är Ditt och ändå älskar Du mig och Du sträcker dig ner för att röra vid mig. Vem är jag o Herre, att ge åt Dig? Men ändå Herre, jag ger Dig villigt mitt hjärta, mitt liv, mitt allt. Ta det Herre, och använd det som Du önskar." Folket gav sig själva villigt till Herren och därför var det en dag av glädje, välsignelse och stor fröjd, och David sade sedan: "Herre, plantera detta i deras tankar och i deras hjärtas håg för evigt. Låt dem aldrig glömma glädjen och välsignelsen av att ge till Dig. Bara skriv detta Herre, beständigt i deras hjärtan, denna särskilda dag när de öppnade upp sina hjärtan för Dig, och upplevde glädjen och välsignelsen av att ge frikostigt till Dig." Låt oss be: Fader, tack för privilegiet att få ge, välsignelsen av att ge och glädjen av att ge till Dig. Herre, ta våra liv, vi ger dem till Dig, använd dem som Du önskar i Jesu namn amen. Låt oss stå upp. Låt mig säga att vår kyrka inte har stora ekonomiska behov, och detta budskap är inte avsett att få dig att känna: "Det måste finnas några problem." Men tänk på detta: Låt aldrig någon lura dig till att tänka att Gud är beroende av dig och dina gåvor. Du är istället beroende av Honom och Hans gåvor, men folk har vänt på det. Gud behöver inte ditt stöd för att fortsätta. Han kommer att fortsätta med eller utan ditt stöd. Jag behöver Hans stöd för att fortsätta. Jag skulle inte kunna fortsätta en dag utan Hans givande till mig. Att ge är ett privilegium, en välsignelse om det är gjort med glädje. Må Gud välsigna dig när du gå fram denna vecka för att ge Gud en del av din tid och en del av din energi. Att du bär fram dina frivilliga gåvor till Herren. Och vad du än gör för uppoffringar, stora eller små, så låt det vara gjort med ett villigt hjärta som ett uttryck av kärlek, och må du då uppleva tillfredställelsen och glädjen av att ha gett till Gud. Må Gud göra detta till en mycket speciell vecka för dig. I Jesu namn.