Fil del 3) 1:18-30
”De andra predikar Kristus av rivalitet, med orena motiv,
och tror att de kan göra min fångenskap tyngre.”
Kristus blir i alla fall predikad, för syns skull
eller uppriktigt, och det gläder jag mig över.
Och jag tänker fortsätta glädja mig, (Fil 1:18)
Så vackert!
för jag vet att allt detta kommer att leda till min
frälsning genom er förbön och Jesu Kristi Andes
hjälp. Det är min längtan och mitt hopp att jag
inte på något sätt ska stå där med skam, utan att
Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i
min kropp, vare sig jag lever eller dör. (Fil 1:19-20)
Vid denna tidpunkt stod Paulus inför kejsar Nero och han
visste inte om Nero skulle ge honom en dödsdom eller inte.
Han visste att Nero generellt var motståndare till att de
predikade evangeliet och att han såg Jesus Kristus som ett
hot.
Nero hade befallt att folket skulle erkänna att han, kejsaren,
var Herre. De som vägrade erkänna att Nero var Herre skulle
dödas och Paulus skulle nu ställas inför denne tyrann.
Han säger: "Be för mig att jag kan vara så frimodig som jag
alltid varit och att jag inte backar bara för att jag står inför
tyrannen Nero.
Min förhoppning är att jag inte kommer stå där med skam
och att jag frimodigt kommer säga sanningen, även om
följden blir att jag blir halshuggen.”
Det är intressant ur ett historiskt perspektiv att Paulus
framträdde två gånger inför kejsar Nero. Första gången
var när han vädjade till Nero i Caesarea. När Paulus mötte
honom då blev han befriad.
Anklagelserna var grundlösa och Paulus blev fri. Ett par år
senare blev han åter arresterad och förd tillbaka till Rom.
Kejsar Nero beordrade då att han skulle halshuggas och
Paulus dog martyrdöden. [När Paulus skrev 2 Timoteusbrevet,
stod han inför Nero för andra gången, ö. a.]
Vi vet att Jesus i evangelierna säger till sina lärjungar att de
ska stå inför kungar och makthavare, men Han säger också:
"Var inte oroliga för vad ni ska säga, för i den stunden kommer
den Helige Ande att ge er de rätta orden och det kommer att
bli ett tillfälle för er att vittna."
När vi i Apostlagärningarna läser om Paulus försvar inför
kung Agrippa och inför Felix och Festus, ser vi att han använde
varje tillfälle till att vittna. Han berättade om Guds Andes verk i
sitt liv och han vittnade om att han hade fötts på nytt genom
kraften från Jesus Kristus.
Varje gång han framträdde inför någon av dessa makthavare
såg Paulus det som en möjlighet att vittna om Jesus Kristus.
Ju högre ställning personen hade, desto mer brinnande var
Paulus vittnesbörd och desto ivrigare var han i sin strävan
efter att omvända den personen, eftersom han tänkte: "Wow,
med det inflytande och den position den här mannen har,
skulle det betyda mycket för evangeliet om han blev frälst!”
När han framträdde inför kung Agrippa – hade han någonsin
gett ett sådant kraftfullt vittnesbörd? När han kom till slutet av
sitt tal, sa han: "Agrippa, tror du på profeterna? Jag vet att du
tror.”
När Paulus var på väg att avsluta sitt tal, ropade Festus:
"Paulus, du är galen! Du har studerat för mycket, du har
förlorat ditt förstånd."
Paulus fortsatte och började pressa Agrippa, tills han svarade:
"Vänta lite, menar du att du försöker omvända mig till att bli
kristen? Försöker du övertala mig?”
Paulus svarade: "Jag önskar att du var precis som jag, fast
utan de här bojorna. Men åh, vad jag önskar att du var en
kristen."
När Paulus framträdde inför Nero, tror du inte att han gav
allt i sitt försök att omvända honom? Utan tvekan tänkte han:
”Tänk vad det skulle betyda för evangeliet om kejsaren blev
kristen.”
Jag är säker på att Paulus gav det kraftfullaste vittnesbörd
någon någonsin hört talas om, vid någon tidpunkt i historien,
när han framträdde inför Nero.
När man studerar historia är det intressant att se att Nero, fram
till den tidpunkt när Paulus framträdde inför honom, var en
ganska hygglig härskare.
Det finns dokumenterat att det efter Paulus framträdande
märks en plötslig och dramatisk förändring i Neros personlighet.
Han blev nästan en galen man.
Faktum är att många trodde att han blev sinnessjuk. Det är
sannolikt att Gud genom Paulus gav Nero ett tillfälle att bli
frälst och att Paulus vittnesbörd var så starkt, att Neros
förkastande av detta vittnesbörd och fullständiga förkastande
av Jesus Kristus, ledde till att han vid den tidpunkten blev
demonbesatt.
Det finns saker i historien som tyder på att Nero blev
demonbesatt. Han blev en galning och i sin förföljelse av
kyrkan blev han omänsklig.
Han lät binda kristna på stolpar i sin trädgård, täckte dem
med tjära och satte dem i brand för att lysa upp sin trädgård
på kvällen, när han naken i sin vagn for omkring på stigarna
där. Kristna fungerade som belysning i trädgården, som
facklor! Det var omänskligt och hemskt.
Om du studerar historia noggrant och läser om Nero, ser du
att det sker en dramatisk förändring vid den tidpunkt då
Paulus vittnade för honom.
Nero lät också bränna ner Rom i sin önskan att bygga ett
nytt och större Rom, som skulle namnges efter honom, så
att han skulle kunna lämna ett monument efter sig. Han gav
de kristna skulden för branden.
Det var då Paulus återkallades och arresterades (i Efesus),
och fördes tillbaka till Rom och slutligen halshöggs av Nero.
Om Paulus skrev filipperbrevet under sin första eller andra
fängelsevistelse är inte helt klarlagt. Det var antagligen under
den första, men i vilket fall visste han inte vad som skulle
hända.
Paulus säger: "Min önskan är att Kristus ska bli förhärligad i
min kropp – om jag lever eller dör, bryr jag mig inte om. Jag
vill bara leva så att Jesus Kristus blir ärad." Paulus skriver i
Gal 6:14: ”För min del vill jag aldrig vara stolt över något
annat än vår Herre Jesu Kristi kors”.
”Jag är inte ute efter något för egen del. Jag vill att mitt liv
ska ge ära till Kristus. Jag vill att Kristus ska äras i min kropp,
om jag lever eller dör, det gör inte någon skillnad."
För mig är livet Kristus (Fil 1:21)
”Han är centrum i mitt liv. Mitt liv kretsar kring Honom.” Om
vi själva skulle säga: "För mig är livet…” vad skulle vi då säga?
Kanske: ”För mig är livet formel 1.” ”För mig är livet att spela
gitarr.” ”För mig är livet att...” Så många människor lever för så
många olika saker. Paulus säger: "För mig är livet Kristus" och
eftersom han säger att Kristus är livet för honom, kan han
också säga:
och döden en vinst. (Fil 1:21)
Man kan inte säga så om man lever för något annat, t.ex.
”För mig är livet att vara rik och att samla ihop en förmögenhet.
Att dö är att förlora allt.”
Man kan bara säga att döden är en vinst när man levt sitt liv
för Jesus Kristus. Därför behöver vi inte och borde vi inte sörja,
när en person som levt sitt liv för Jesus Kristus dör.
Vi kan sörja över vår förlust. Vi sörjer, men inte som de som
inte har något hopp. Vi sörjer eftersom vi kommer att sakna
dem. Men vi sörjer inte för dem, för om en person lever för
Kristus så är döden en vinst.
Men om livet här i kroppen innebär att mitt
arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska
välja. (Fil 1:22)
Om du skulle fråga: "Vad skulle du välja Paulus, vill du leva
eller dö?" skulle han svara: ”Jag vet faktiskt inte”, för han
säger i vers 23:
Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan
att bryta upp och vara hos Kristus, det vore
mycket bättre. (Fil 1:23)
Paulus visste att döden skulle befria hans ande från hans
kropp och att hans ande omedelbart skulle vara med Herren
i himlen.
I 2 Kor 5:1-8 säger han: ”Vi vet att om vårt jordiska tält rivs
ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen
som inte är gjord av människohand.
Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår
himmelska boning, för när vi väl är klädda i den ska vi inte
stå där nakna. Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill
ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt
uppslukas av livet.
Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett
oss Anden som en garant. Därför är vi alltid vid gott mod,
även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är
hemma i kroppen. Vi lever här i tro, utan att se. Men vi är
ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen
och vara hemma hos Herren.”
Han säger samma sak här i Filipperbrevet: "Så jag vet inte
riktigt vad jag ska välja. Jag är i ett dilemma. Jag står inför
liv och död men jag vet inte riktigt vad jag vill. För jag önskar
att bryta upp och vara hos Kristus, vilket är mycket bättre."
Tror du på detta? Du förstår, vi har fel inställning till döden:
"Åh vad synd att han skulle dö, vad hemskt, vilken förlust."
Vi förstår inte vad döden innebär för Guds barn. Paulus
fortsätter:
Men för er skull är det mer nödvändigt att
jag får leva kvar här i kroppen. (Fil 1:24)
"Jag skulle vilja bryta upp, för min önskan är att vara hos
Kristus, men ni behöver mig. Jag slits mellan ert behov av
att jag fortsätter att tjäna Gud här och min önskan att vara
hos Herren."
Jag tror att detta är sant. Vi befinner oss mellan två saker
vi önskar. När vi tänker på Herren och att vara hos honom
i himlen, känner vi: ”Åh, jag skulle älska att vara hos Herren."
Men så ser vi på vår familj. De behöver oss och vi har ansvar
för dem och vi tänker: "De behöver mig fortfarande." Våra
känslor slits mellan dessa två önskningar.
Det är jag övertygad om, och jag vet att
jag ska få leva och vara kvar hos er alla
och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. (Fil 1:25)
Så Paulus förhoppning vid denna tidpunkt var att han skulle
bli befriad, vilket han också blev, och att han skulle fortsätta
ytterligare ett tag hos dem.
När jag är tillbaka hos er igen får ni ännu
större anledning till glädje i Kristus Jesus
för min skull.Se bara till att ni lever på ett
sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare
sig jag kommer och besöker er eller inte.
Låt mig få höra om er att ni står fasta i
samma ande och samma sinne och
kämpar för tron på evangeliet, (Fil 1: 26-27)
Paulus önskar detta för församlingen: att de ska stå fasta i
en tro och ett sinne och arbeta tillsammans för tron på
evangeliet. Så här uttrycker han det:
utan att på något sätt låta er skrämmas
av motståndarna. Det blir för dem ett
tecken på att de går förlorade, medan
ni blir frälsta och det av Gud. Ni har ju
fått nåden att inte bara tro på Kristus
utan också att lida för hans skull, (Fil 1:28-29)
Men vänta lite nu… Jag hörde nyligen en evangelist predika
och säga att ingen kristen någonsin skulle behöva lida om
han bara hade tillräckligt med tro. Uppenbarligen hade han
inte läst Filipperbrevet 1. ”Ni har ju fått nåden att inte bara
tro på Kristus utan också att lida för hans skull”.
eftersom ni har samma kamp att kämpa
som ni såg att jag hade och nu hör att jag
fortfarande har. (Fil 1:30)
Slut av del 3
För att gå till del 4) klicka här
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta
avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade
från Svenska Folkbibeln.
Filipperbrevet