Uppenbarelseboken
Del 6) 2:12-29 Och skriv till ängeln för församlingen i Pergamon: (Upp 2:12) Den här församlingen motsvarar perioden av utvecklingen av statskyrkan under Konstantin. Så säger han som har det skarpa tveeggade svärdet: (Upp 2:12) Ut ur hans mun kom ett tveeggat svärd.
”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något
tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led
och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.” (Hebr.4:12) Jag vet var du bor, där Satan har sin tron. (Upp 2:13) Var finns Satans tron? Den finns i den här världen. Det här var en församling som försökte anpassa sig till den här världen. Men det fungerar aldrig när en kyrka försöker anpassa sig till ett världsligt system, ett kyrkligt statssystem, en lagstiftad rättfärdighet och en lagstiftning i religiösa frågor. Det håller inte. Det måste komma från hjärtat. Det måste finnas en vilja i människans hjärta att göra rätt. Man kan inte stifta lagar som gör folk rättfärdiga eller får dem att leva rättfärdiga liv. Det måste vara ett verk av Guds Ande i en människas hjärta. Detta är en församling som försöker leva i världen. Jag vet var du bor, där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och har inte förnekat tron på mig, inte ens under dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor. Men jag har en sak emot dig: att du har några där som håller fast vid Bileams lära, han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels barn så att de åt kött från avgudaoffer och var otrogna. (Upp 2:13-14) Guds folk blev introducerade till avgudadyrkan genom Bileams lära. Vid den här tiden i kyrkans historia började de tillverka avbilder av Jesus och Maria och av apostlarna, helgonen, Mose och så vidare. De började införa konst och statyer i kyrkorna. Avgudar i tillbedjan av Gud blev en del av kyrkans struktur. Men att tillbe Gud på ett sätt som han inte har befallt är Bileams lära. Jesus säger i Joh 4:24: ”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” En del människor säger att de går till stranden för att tillbe Gud. Det gör jag också. Jag åker till bergen för att tillbe Gud där. Gud är ande. De som tillber honom tillber i ande och sanning. Vi behöver inte begränsa oss till en byggnad för att tillbe Gud och vi ska inte heller göra det. Vi kan tillbe Gud överallt. "Gud ande”. Gud har föreskrivit hur vi ska tillbe honom. Att försöka tillbe honom på ett sätt som inte är föreskrivet är på sätt och vis en andlig otukt. På samma sätt har också du några som håller fast vid nikolaiternas lära. (Upp 2:15) Under denna period i kyrkohistorien började det etableras en professionell tjänst, prästerskapet, och ett styrande över folket i kyrkan. Och här säger Herren återigen att han hatar nikolaiternas lära. [Det finns bara med i Upp 2:6 i SFB, men i KJV finns det med både i 2:6 och 2:15] Vänd därför om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd. (Upp 2:16) Han kommer mot dem med dom genom Hans Ord. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska jag ge av det dolda mannat. Och jag ska ge honom en vit sten, och på stenen är skrivet ett nytt namn som ingen känner utom den som får det. (Upp 2:17) Den vita stenen var en symbol för godkännande och den svarta stenen betydde avslag. ”Jag ska ge dem en vit sten. Jag ska ta emot honom. Jag ska acceptera honom och ge honom ett namn som ingen känner förutom han som får ta emot det.” Och skriv till ängeln för församlingen i Tyatira: (Upp 2:18) I kyrkohistorien motsvarar denna församling utvecklingen av det romersk-katolska systemet. Och snälla, om du är katolik eller har en katolsk bakgrund, bli inte arg på mig, för vi kommer att gå hårt åt protestanterna när vi kommer till församlingen i Sardes. Herren har åtminstone några bra saker att säga om Tyatira och Pergamon, men han har inte något bra att säga om Sardes. Så vänta, vi kommer dit. Det finns alltid något i Jesu budskap till församlingarna som kan såra någon. Jag tycker att det är fel att bara sticka huvudet i sanden och säga: "Nej, det existerar inte”, eller: ”detta är fruktansvärt”, eller: ”du ska inte döma." Om det är något som är fel vill jag att Herren ska visa oss. Om det är något fel med vad vi gör, eller med vad jag gör, vill jag att Gud ska visa mig. Jag vill inte vara blind och trångsynt och säga: "Nej, vi gör det på det enda rätta sättet och det finns ingenting att förbättra." Jag tror inte på detta sätt att tänka. David sa: ”Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.” (Ps 139:23-24) Detta är vad jag vill. Jag vill inte vara så envis och förankrad i mina egna tillvägagångssätt och traditioner att jag inte är öppen för Andens röst. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!” Jag vill höra vad Herrens säger till mig. Om det är något fel på hur jag undervisar eller hur jag lever, eller vad som helst, vill jag vara öppen så att Gud kan upplysa mitt hjärta om det. Jag vill inte vara så dogmatisk eller trångsynt att jag inte kan se brister i mitt eget liv. Det skulle vara fruktansvärt. ”Och skriv till ängeln för församlingen i Tyatira:” Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande brons: (Upp 2:18) När man stöter på ordet brons i Bibeln, är det en metall som är en symbol för dom. Kärlet där prästerna tvättade sig var tillverkat av brons. Mose gjorde en orm av brons och upphöjde den i öknen. Det är en metall som är en symbol för Guds dom. [I SFB står det koppar i 2 Mos 30:18 och 4 Mos 21:9] Ögon som eldslågor. Eld är vanligtvis en symbol i bibeln för dom i en reningsprocess. Elden som renar. Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande (Upp 2:19) De framträdande områdena i den romersk-katolska kyrkan är deras kärlek, tjänande och tro. De har också uthållighet och gärningar: och din uthållighet, och jag vet att dina sista gärningar är fler än de första. (Upp 2:19) De har många goda gärningar och det finns många fantastiska och underbara människor i den katolska kyrkan som jag verkligen beundrar. Moder Teresa var en ovanlig och underbar människa. Detta budskap ifrågasätter inte dessa individer, därför att Gud har sina övervinnare, utan talar om systemet. Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel, hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer. (Upp 2:20) Återigen, de började använda avgudar i tillbedjan. Reliker som skulle tillbes. Avgudar som de skulle be till eller kyssa. Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otrohet. Nu lägger jag henne på sjukbädden, och de som är otrogna med henne ska få svåra plågor om de inte omvänder sig från hennes gärningar. (Upp 2:21-22) Det här är främst en antydning om att den katolska kyrkan ska existera ända fram till Jesu Kristi ankomst och uppryckandet sker eftersom han talar om att de ska tillåtas att gå in i den stora vedermödan. Den katolska kyrkan kommer att existera under denna tid. [I KJV´s översättning står det: ”Behold, I will cast her into a bed, and them that commit adultery with her into great tribulation, except they repent of their deeds.” Tribulation= vedermöda.] Ingenting är nämnt om Efesos eller Smyrna. Församlingen i Efesos existerade i det första århundradet och församlingen i Smyrna existerade i det andra och det tredje århundradet. Därefter kom kyrkosystemet som sammanfogades av Konstantin. Det delades senare i den östra delen [ortodoxa kyrkan] och västra delen [katolska kyrkan]. Här har vi utvecklingen av detta stora system och hotet om att de kommer att existera i de sista dagarna. Om de inte omvänder sig kommer de kastas in i den stora vedermödan. Vad är logiken? Om de omvänder sig kan de slippa den stora vedermödan, men om de inte omvänder sig blir den stora vedermödan deras dom. Omvändelse skulle ge dem befrielse och de skulle slippa den stora vedermödan. Jag ska döda hennes barn, och alla församlingarna ska inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag ska ge åt var och en av er efter hans gärningar. (Upp 2:23) Herre, visa mig din nåd och barmhärtighet. Men till er andra i Tyatira, ni som inte har den läran och inte har lärt känna Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon annan börda. Men håll fast vid det ni har tills jag kommer. Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken. Han ska styra dem med järnspira som man krossar lerkärl, liksom jag har fått den makten av min Far. Och jag ska ge honom morgonstjärnan. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! (Upp 2:24-29) Jesus ger dessa härliga löften till övervinnarna i detta system: att få regera med honom och styra över jorden och ta emot morgonstjärnan, vilket är Jesus själv. Slut av del 6 Undervisningen kommer från nedskriven predikan på engelska. Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.