Apostlagärningarna
Del 16) 6:1-15
Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, (Apg 6:1)
Vi har läst i Apg 2:47 att Herren var dag ökade skaran med
dem som blev frälsta och nu blev antalet troende
multiplicerade. Jag älskar Herrens matematik. [I KJV står det
multiplied = multiplicerade]
började de grekisktalande judarna klaga (Apg 6:1)
Ett annat problem med att de levde i en gemenskap där de
delade allting uppstår här i kapitel 6.
”började de grekisktalande judarna klaga”
på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda
vid den dagliga matutdelningen. (Apg 6:1)
Folk kom dagligen för att få sin del i utdelningen från
församlingen. Då de hade allt gemensamt hade de personer
som var ansvariga som varje dag gav folket mat och annat
efter deras behov.
Grekisktalande innebär inte att de var greker, men de var
judar som hade följt den hellenistiska kulturen. Många av
dem hade tagit grekiska namn och hade blivit mycket
påverkade av den grekiska kulturen, som spridits över
världen av Alexander den store.
Även efter att Rom hade besegrat Grekland så var dessa
fickor av grekisk kultur kvar och var starka i den antika
världen.
Det fanns de judar som hade anpassat sig till den grekiska
kulturen och det fanns de judar som fortfarande levde efter
en strikt hebreisk kultur.
De som hade anpassat sig till den hellenistiska kulturen
ansåg att de som var av den hebreiska kulturen
favoriserades när det delades ut mat.
De ansåg att de små äldre kvinnor som kom i en hebreisk
klädsel fick mer mat och att de kvinnor som kom med
grekiska kläder fick mindre. De grekisktalande judarna sa:
"Vänta lite. Det är inte rätt att de hebreisktalande änkorna får
mer än de grekisktalande", och de kom till lärjungarna med
detta problem.
Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: "Det
är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid
borden. (Apg 6:2)
Med andra ord: Det är inte rätt att vi ska lämna den tjänst
som Gud har gett oss för att dela ut mat. Det är inte rätt och
rimligt att vi behöver ta ansvar för detta."
Nej, bröder, utse sju män bland er (Apg 6:3)
Detta är de egenskaper de behöver ha. Det är män:
som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så
ger vi dem den uppgiften. (Apg 6:3)
”Låt dem ta ansvar för detta.”
Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."
(Apg 6:4)
Förra söndagen talade vi om de personer som Gud
använder. De är ordets och bönens människor. De har detta
som högsta prioritet i sina liv.
De tillåter inte andra saker att hindra deras bön eller studie
av Guds ord. De är ordets och bönens människor.
Lärjungarna hade press på sig att lösa denna tvist och sa:
"Låt oss välja ut sju män till denna uppgift för att vi ska kunna
ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."
Alla de församlade gillade förslaget. De valde Stefanus, en
man fylld av tro och den helige Ande, och dessutom Filippus,
Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en
proselyt från Antiokia. (Apg 6:5)
Vi ser en intressant sak här och det är namnen på dessa sju
män: Nikolaus, Parmenas, Nikanor... Det är grekiska namn.
De från den grekiska kulturen tyckte att deras kvinnor fick
mindre mat och i visdom valde man sju män som
uppenbarligen kom från en grekisk kultur för att de skulle
övervaka fördelningen av kyrkans välfärd. Det var ett vist sätt
att lösa ett svårt problem på.
I min familj hade jag två yngre bröder. Min mamma var bland
annat enastående på att göra paj och det blev alltid ett
problem med den sista biten. Min bror och jag tävlade ofta
om den sista biten och det är ett artigt sätt att uttrycka det
istället för att säga slåss.
Jag har kämpat för många bitar paj och det var också en
fördel att vara den äldre brodern.
När vi kom med vår tvist till vår mamma och vi båda hävdade
att den sista paj biten var vår, lät hon alltid en av oss dela
den och den andre fick välja först.
När vi delade paj biten var vi nere på mikrometer. Det var en
bra lösning på ett svårt problem och det är intressant att man
här i den tidiga kyrkan valde män med grekiska namn. Det
tyder på att de förmodligen hade en hellenistisk kulturell
bakgrund.
Det skulle dock vara lätt för vem som helst med någon form
av ambition att få en viktig uppgift i församlingen att säga:
"Vänta lite. Varför vill ni att jag ska betjäna vid borden? Jag
vill predika evangeliet."
Enligt de kvalifikationer som de valde dessa män efter, skulle
de alla helt säkert varit kvalificerade förkunnare av
evangeliet. Ändå är det dessa män som blev utvalda.
Men det intressant, att när vi läser vidare i
Apostlagärningarna så är nästa person vi läser om inte
någon annan än Stefanus som var en av de utvalda. Det står
att han var: ”en man fylld av tro och den helige Ande”. Vi
kommer att se Stefanus användas av Gud till andra saker än
att betjäna vid borden, men det var där han började sin
tjänst.
Det finns många människor som känner sig kallade till att bli
pastorer. När de besöker Calvary Chapel och ser det
fantastiska verk som Gud gör här har det inspirerat män att
gå in i tjänst.
Men det är intressant att under de första tjugo åren i mitt liv
när jag var pastor i små församlingar, med 50-70 personer
och vi hela tiden skrapade på botten av kistan för att få
tillräckligt med pengar till att köpa mat och förnödenheter, så
verkade jag inte inspirera någon till att gå in i tjänst.
De som idag blir inspirerade till att bli pastorer vill börja med
en heltidstjänst i en kyrka med omkring femhundra
medlemmar. De vill tjänstgöra i en församling som kan förse
dem med en fin pastorsbostad och en tillräcklig lön.
De verkar glömma att under de första tjugo åren av min
tjänst hade jag vanliga jobb vid sidan av pastorstjänsten för
att kunna ge familjen mat, kläder och skor.
Det är viktigt att vi börjar någonstans och en person börjar
sällan på toppen. Gud låter oss vanligtvis stiga i graderna.
Stefanus började med att göra tjänst vid borden och jag är
säker på att han var trogen inom detta område och sedan
flyttade Gud upp honom.
Det har hänt många gånger att folk kommer till mig och
säger: "Jag känner mig kallad till att bli pastor."
Jag brukar fråga dem: "Undervisar du i söndagsskolan?"
"Nej." Jag säger då: "Det är där du börjar. Gå och erbjud dig
att undervisa i söndagsskolan. Är du med i bönevakten?"
"Nej." "Gå då och skriv upp dig på en bönetid."
Det är där du verkligen börjar din tjänst som pastor. Du börjar
på de mer obetydliga platserna. När du är trogen i det lilla,
kommer Herren sedan att lyfta upp dig och ge dig större
uppgifter.
De två kommande personerna vi läser om i
Apostlagärningarna är inte någon av apostlarna utan två av
de män som utvaldes till att göra tjänst vid borden, Stefanus
och Filippus.
Vi ser det fantastiska verk som Gud lyfte upp dem till, efter
att de hade börjat med att betjäna vid borden. Det dröjde inte
länge förrän Gud flyttade dem därifrån.
Så de valde dessa sju män i den tidiga kyrkan:
Man förde fram dem inför apostlarna, som bad och lade
händerna på dem. (Apg 6:6)
Vi har, tycks det, utvecklat en vana av att först lägga
händerna på människor och sedan be, men i
Apostlagärningarna verkar det som om de först bad och
sedan lade sina händer på folk.
Vi ser detta på ett par platser i bibeln där de bad och de lade
sedan händerna på dem de bett för. Vi ser också detta
mönster i det trettonde kapitlet när Paulus och Barnabus
sändes ut i sin tjänst: "Då fastade de och bad och lade
händerna på dem och skickade sedan ut dem.” (Apg 13:3)
Jag vet inte om det betyder något, men de gjorde tvärtom
när det gäller bön och handpåläggning i Apostlagärningarna.
Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i
Jerusalem växte kraftigt. (Apg 6:7)
Återigen ser vi Guds verk med att öka skaran med dem som
blev frälsta. En kraftfull gemenskap.
Även en stor grupp präster började lyda tron. (Apg 6:7)
En av de sju:
Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken
och under bland folket. Då kom det fram några från
synagogan som kallades "De frigivnas " – folk från Kyrene,
Alexandria, Kilikien och Asien – och började diskutera med
Stefanus. Men de kunde inte stå emot den vishet och den
Ande som här talade. (Apg 6:8-10)
De började diskutera, men Stefanus talade med en sådan
vishet och en sådan Ande att de inte kunde vinna
diskussionen.
Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom
predika hädiska ord mot Mose och Gud!" De hetsade upp
folket och de äldste och de skriftlärda och kom sedan och
grep honom och förde honom inför Stora rådet. Sedan
skickade de fram falska vittnen som sade: "Den där mannen
slutar inte att predika mot denna heliga plats och mot lagen!
Vi har hört honom säga att Jesus från Nasaret ska bryta ner
denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss."
Alla som satt i rådet fäste blicken på honom, och de såg att
hans ansikte var som en ängels. (Apg 6:11-15)
Är det inte underbart? Och eftersom de inte kunde vinna
över hans argument, visheten och den helige Ande som
talade genom honom, tog de till oärliga metoder för att
stoppa hans vittnesbörd. De lejde män till att komma med
falska anklagelser mot honom och anklaga honom för att tala
hädiska ord. De anklagade honom för att tala mot templet
och mot Guds lag.
Förmodligen fanns det ett visst inslag av sanning i detta, för
det är fullt möjligt att Stefanus talade om för dem att templet
skulle förstöras.
Jesus hade talat om templet i Matt 24:2: ”Här ska inte
lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner."
Han sa detta när de var i templet och tittade på de enorma
stenarna: ”Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas
ner." Och Stefanus kunde ha sagt: "Detta tempel kommer att
förstöras."
Han kunde även ha sagt: "Att ha Mose lag är inte tillräckligt
för frälsning. Ni måste tro på Jesus Kristus för att bli frälsta.
Frälsningen kommer inte genom Mose lag utan genom en
levande tro på Jesus Kristus."
Det är mycket möjligt att Stefanus hade sagt dessa saker
och att de bara förvred dem något eller rapporterade hälften
av vad han hade sagt.
Det är en av farorna med att prata med reportrar. De citerar
oftast bara mindre än hälften av vad du sagt och sedan
citerar de det ofta ur sitt sammanhang så att det låter som du
sagt något helt annat. Detta är nästan detsamma som fel
citering eftersom de tar citatet ut ur sitt sammanhang.
Man blir då mycket misstänksam mot intervjuer med
reportrar eller TV-kommentatorer eller liknande.
Vi har ett fall just nu där en av de kända kommentatorerna
har blivit stämd för redigeringen av en intervju, och för att
försöka ge intryck av något som kanske inte stämmer
överens med verkligheten.
När de intervjuade forskare nere på Creation Research
Institute hände samma sak. Programmet 60 Minutes gjorde
en yxas jobb i sin redigering på vad Dr. Gish och Dr. Morris
sagt.
Så det är möjligt att ta de uttalanden som en person gjort, ur
sitt sammanhang och använda dem mot den personen.
Och det är ingen tvekan om att detta också hände Stefanus.
Det fanns ett visst mått av sanning i vad de sa och ändå,
genom att sätta det i ett annat sammanhang fick de det att
låta som något annat än vad han faktiskt hade sagt.
Vi läser i detta kapitel och i kapitel 7 om den unge mannen
Stefanus, vars ansikte sken som en ängels när han stod upp
och försvarade sig inför dessa människor.
Och i kapitel 8 läser vi om den andre av dessa sju män,
Filippus, som beger sig till Samaria, därefter ner till Gaza och
sedan till Ashdod. Han gjorde ett fantastiskt arbete för Gud.
Två män som utvalts till att betjäna vid borden, befodrade av
Gud till varsin kraftfull tjänst inom den tidiga kyrkan. De var
trogna i det lilla och befodrades till större saker.
Ska vi be? Fader, vi tackar dig igen för förmånen att studera
ditt ord. För glädjen, välsignelsen och den styrka som ditt ord
ger till våra liv.
Hjälp oss Herre, så att vi kan växa genom kunskapen från
ditt ord till en bättre förståelse för din plan och din vilja för
våra liv. I Jesu namn vi ber. Amen.
Må Herren vara med dig, hålla sin hand över dig, vaka över
och använda dig. Vad det än är Gud har kallat dig till att
göra, var trogen. Ge ditt bästa och sedan kommer Gud att
lyfta upp dig till en annan uppgift och låta dig stiga i
graderna. Må du bli använd av Gud på ett mycket speciellt
sätt.
Slut av del 16
Undervisningen kommer från nedskriven predikan på engelska.
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta
avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från
Svenska Folkbibeln.
