Fil del 2) 1:6-17
Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag. (Fil 1:6) Det är den dag då Jesus kommer tillbaka för att hämta sin församling och jag är övertygad om att Gud är mäktig att fortsätta det arbete som Han börjat, men tyvärr har vi ofta inte den tilliten. I Hebréerbrevet kallas Jesus för trons upphovsman och fullkomnare och vi behöver lita på att Gud kommer att slutföra det Han har påbörjat. Han är inte som vi, Han startar inte en massa projekt som Han inte avslutar. Det finns ett annat bibelställe som säger: ”Herren ska fullborda sitt verk för mig.” (Ps 138:8) Han kommer att fullborda sin Andes verk i ditt liv. Han har påbörjat det och Han kommer att slutföra det. Han är trons upphovsman och fullkomnare. Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, för jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni alla nåden med mig. (Fil 1:7) Filipperbrevet har en personlig ton och Paulus öppnar verkligen sitt hjärta för filipperna och det finns en enhet mellan Paulus och församlingen. De har tillsammans delaktighet i Guds nåd. Filipperna ger en gåva till Paulus som vid denna tidpunkt sitter i fängelse på grund av sitt försvar för evangeliet. De delar med sig till honom under dessa omständigheter. Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla med Kristi Jesu ömhet. (Fil 1:8) Paulus säger: "Kristi kärlek driver mig, och jag längtar efter er med en medkänsla som Jesus Kristus lagt i mitt hjärta för er." Och min bön är att er kärlek ska överflöda mer och mer och ge insikt och gott omdöme, (Fil 1:9) Paulus tackade Gud för den gemenskap de hade tillsammans, men han bad också för dem att deras kärlek skulle överflöda allt mer, och att de skulle förstå vad som var viktigt. Det finns en fras som lyder: ”Att lära känna Honom är att älska Honom.” Anledningen till att Jesus säger: "Lär av mig”, är att Han vill att du ska veta hur mycket Han älskar dig. Lär av Honom och lär dig att förstå hur mycket Han älskar dig – för Jesus vet att ju mer du lär känna Honom, desto mer kommer du att lära känna Hans kärlek till dig. Ju mer du lär känna Jesu kärlek till dig, desto mer kommer du att besvara denna kärlek och när du lär känna den kommer du att kunna flöda över mer och mer i Hans kärlek. så att ni kan avgöra vad som är viktigt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, (Fil 1:10) Paulus talar återigen om Jesu återkomst. Jesus är kapabel att ta hand om dig, tills den dag Han kommer tillbaka. Paulus önskar också att filipperna ska växa till mer och mer i kärlek och kunskap, så att de kan leva efter det som är viktigt och vara rena. [Rena i SBF är översatt sincere i KJV, ö.a.] Det engelska ordet sincere kommer från det latinska ordet sincere och är egentligen två ord: sin som betyder ’utan’, och cere som betyder ’vax’. Under romartiden fanns det en hel del hantverkare. Alla kunde på något sätt hålla i hammaren och mejseln och de karvade i marmor. Det fanns alla typer av statyer under antiken, och om man går på muséer idag kan man se rad efter rad med marmorstatyer. Att bearbeta marmor var helt enkelt något som var mycket vanligt på den tiden. Nu var det inte så att alla var skickliga på att arbeta med marmor. Det kunde vara så att någon försökte forma näsan på en staty, men slant och slog sönder den. Men hantverkarna var då väldigt smarta. De tog mald marmor och blandade med vax så att de kunde bearbeta den. Statyn kunde få en näsa av vax som såg så äkta ut att man inte kunde se skillnaden. Någon skulle kunna gå ner till affären, se en vacker staty och säga: "Åh, jag gillar den där. Den vill jag ha i vår hall." Han kanske köpte denna staty och tog hem den och ställde den i sin hall, men en varm sommardag när han kom hem hade näsan på statyn smält och runnit ner över läpparna. Då förstod han att det var vax i den. Så det latinska ordet sincere, ’utan vax’, betyder oförfalskad, äkta och det var så Paulus ville att filipperna skulle vara: Äkta i sin tro och utan falskhet. rika på rättfärdighetens frukt (Fil 1:11) Paulus ville också att de skulle fyllas med rättfärdighetens frukt som är kärlek, glädje och frid. som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris. Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. (Fil 1:11-12) Filipperna hade följt Paulus tjänst. De visste att han hade blivit gripen i Jerusalem, att han suttit fången i Cesarea och att han varit en politisk bricka i två år. De visste att han hade vädjat till kejsaren och att han nu satt fången i Rom. Filipperna älskade Paulus och respekterade honom högt, och att då inse att han faktiskt satt i fängelse på grund av falska anklagelser, utan någon grund, måste ha verkat som slöseri med hans talang. Paulus hade varit mycket upptagen med att gå ut och sprida evangeliet och nu när han satt i fängelse, verkade det som om Gud hade gjort ett fruktansvärt misstag eftersom Han tillät denne korsets krigare att sitta inspärrad i ett fängelse. Många gånger förstår vi inte varför Gud tillåter vissa saker i våra liv, och från vår synvinkel har Gud gjort ett allvarligt misstag. Har du själv någon gång i ditt liv trott att Gud gjort ett misstag? I mitt eget liv har det hänt många gånger. Jag har befunnit mig i situationer där omständigheterna varit sådana att jag trott att Gud måste ha gjort ett misstag. Men Paulus försäkrar dem nu, att vad som egentligen hänt, är att Gud använt honom för att ge evangeliet framgång. Det är underbart att kunna se Guds hand även när saker är till nackdel för oss, saker som vi själva inte skulle valt, men där vi ändå kan förstå att Gud förmodligen har sin hand i det hela. Häromdagen när jag lämnade huset för att åka till kyrkan tänkte jag plötsligt: "Åh, jag har glömt mina glasögon!" Jag gick tillbaka in i huset för att hämta dem men de låg inte på bordet, och då upptäckte jag att de låg i min ficka. Det kallas för senilitet. Det kommer med åldern. :-) När jag gick tillbaka ut till bilen kom denna tanke till mig: "Jag undrar om Herren skyddade mig från en olycka?" Du vet, olyckor kan inträffa med en sådan precision, med en blixtsnabb timing, så bara ett ögonblicks fördröjning skulle mycket väl kunna skydda mig från någon olycka på vägen. Så jag sa: "Tack Herre. Du vet saker som jag inte vet och Du vakar till och med över dina dumma små får, och Du tar hand om dem som inte har tillräckligt med förnuft att ta hand om sig själva. Vad det än var, oavsett syfte, tack Herre! Jag är tacksam för att Du vakar över mig.” Det är viktigt att förstå, att vad som än händer mig, händer för ett gott syfte. Gud har en plan för mitt liv. Paulus säger i Romarbrevet: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud”. (Rom 8:28) Paulus såg det goda som Gud lät ske när han satt i fängelse. Han uppmuntrade dem som var benägna att tvivla på Gud eller Hans godhet, på grund av att en sådan betydelsefull apostel satt i fängelse och vars liv slösades bort. Paulus försäkrade dem att Gud hade sin hand i det hela. Guds syften uppnåddes genom denna fängelsevistelse. "Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet." När Paulus fördes till Rom och hamnade i en enorm storm på Medelhavet, hade han först varnat kaptenen för att sätta segel. Han sa: "Jag upplever att vi kommer att möta en verklig fara." Men kaptenen sa till den romerske officeren: "Vad vet den där killen om havet. Jag är kapten och har varit på dessa hav i hela mitt liv, och Paulus är en landkrabba och vet ingenting. Vi kan visst segla." Så officeren sa: "Okej, sätt segel!" Sedan hamnade de i en fruktansvärd storm där de under fjorton dagar varken kunde se solen eller stjärnorna. Masten bröts, och fartyget kastades fram och tillbaka i Medelhavet. De kastade all sin last överbord, och tillslut hoppades de bara på havets barmhärtighet. Alla var sjösjuka och eländiga. Efter fjorton dagar reste sig Paulus upp och sa till dem: "Jag sa ju att ni inte skulle ha gett er iväg." Paulus fortsatte: "Var vid gott mod. Herrens ängel kom till mig igår kväll och berättade för mig att fartyget kommer att gå under och förstöras, men att alla ska bli räddade." Herren ville nå guvernören på ön Malta, och allt var bara ett ovanligt sätt att få Paulus dit. Det ingick inte i deras resplan så Gud lät dem ta en omväg till Malta. Det fanns inte en chans att Paulus skulle kunnat övertala kaptenen att segla till Malta. Herren hade själar på Malta som Han ville nå, och Paulus fick en stor upplevelse när han vittnade för invånarna där. En verklig väckelse började och jag är säker på att Gud fortsatte verka på Malta som ett resultat av Paulus besök. Att Paulus togs med som en fånge på sjöresan, att han kom till Malta och därefter till Puteoli och sedan vidare till Rom – allt detta ledde till framgång för evangeliet. Det har nu blivit klart för hela pretoriet och alla andra att det är för Kristi skull jag sitter fängslad, (Fil 1:13) Pretoriet var förmodligen Neros palats i Rom. Enligt andra historiska källor, kom många av Neros tjänare till tro på Jesus Kristus. och min fångenskap har gjort de flesta av bröderna så övertygade i Herren att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt. (Fil 1:14) De såg hur orädd Paulus var, att han vittnade frimodigt och att han ledde många av de kejserliga vakterna till Jesus Kristus. Paulus djärva vittnesbörd gav många av dem mod att också börja vittna frimodigt om Herren. Paulus sa: "Det som hänt mig har fört med sig något gott. Allt ordnar sig. Gud verkar i detta. Mina fängelsestraff och de erfarenheter jag gjort, har faktiskt medfört framgång för evangeliet." En del drivs visserligen av avund och rivalitet, men en del predikar Kristus med goda avsikter. De gör det av kärlek, för de vet att jag är satt till att försvara evangeliet. De andra predikar Kristus av rivalitet, med orena motiv, och tror att de kan göra min fångenskap tyngre. (Fil 1:15-17) Eftersom Paulus var en stark och dynamisk ledare hade han både vänner och fiender. Detta är priset för ledarskap. Bara det faktum att Gud använder någon på ett speciellt sätt kommer att skapa fiendskap och svartsjuka i människors hjärtan, och Paulus var inget undantag. Det fanns de som var avundsjuka på Paulus tjänst och på vad Gud gjorde genom honom, och de trodde att de kunde dra nytta av att han satt i bojor. De ville gå ut och försöka arbeta utifrån rivalitet. Deras motiv var avund och rivalitet gentemot Paulus och de ville bygga upp sin egen lilla församling eller något liknande. De hade fel motiv i vad de gjorde, men det faktum att de utförde något i Guds rike gladde Paulus och jag tycker att detta är ett underbart exempel på en sann Guds tjänare. Han bryr sig inte om vem som får äran, allt han bryr sig om är att Kristi verk blir utfört. Så om Gud välsignar en annan kyrka så att den spricker i sömmarna, prisa Gud! Guds Ande rör sig i deras hjärtan. I stället för att man känner sig avundsjuk, eller upplever att man tävlar med andra och säger: "Jag vet inte varför Gud välsignar dem när vi är så mycket bättre", kan man glädja sig över att Gud är i rörelse och att Hans verk blir utfört. Så även om en person kommer med fel motiv och säger: "Jag tycker inte om den där Chuck Smith. Jag är bitter på honom och jag tänker bryta loss en del av hans församling. Vi kommer att etablera vårt eget arbete i samma område, och plocka upp dem som är missnöjda och alla andra som lämnar den kyrkan.” Om detta skulle hända så borde jag säga: ”Prisa Herren, det finns en annan plats att mötas för människor som är missnöjda med mig och inte längre kommer hit. Kristus predikas där och folk blir betjänade. Ledarna har kanske inte rätt motiv i sina hjärtan, men det spelar ingen roll.” Så trots att några av dem som predikade hade fel motiv och drevs av rivalitet, och faktiskt försökte göra Paulus lidanden tyngre, säger Paulus: "Jag är glad över att Guds verk sprider sig i detta område." Slut av del 2 För att gå till del 3) klicka här Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.
Filipperbrevet