Del 1) 1:1-6
Galatien var inte en stad. Det var ett territorium som omfattade
ett område som nu ligger i Turkiet. I Galatien fanns flera kyrkor
som var grundade av Paulus.
Efter Paulus evangelistiska insatser i området och hans grundande
av många kyrkor, dök det upp män som började förvränga evangeliet
som Paulus hade undervisat. Evangeliet om nåd.
De började predika en annan lära som inte är ett evangelium,
eftersom ordet evangelium betyder goda nyheter.
Om du talar om för mig att Gud vill förlåta mig alla mina synder
och räkna mig som rättfärdig, om jag helt enkelt tror på Jesus
Kristus, så är det goda nyheter.
Men om du talar om för mig att jag måste följa vissa regler och
föreskrifter och lyda lagen för att bli rättfärdig, då är det inte
goda nyheter därför att ingen har kunnat göra detta. Så Paulus
skriver till galaterna för att ställa tillrätta denna lära som hade
följt hans tjänst rakt in i deras församling.
Han skrev till dem för att åter befria dem från lagens träldom
som människor försökte lägga på dem. Vi i den kristna kyrkan
idag har så mycket att vara tacksamma för på grund av denne
man, aposteln Paulus. Hade det inte varit för hans starka envisa
ståndpunkt över frälsning genom nåd, så kunde kristendomen
ha återgått till att bara vara ännu en judisk sekt.
Men Paulus tog ställning inför dem alla, och faktiskt mot dem alla,
genom att hålla fast vid evangelium om nåd, frälsning genom tro
och genom Guds nåd.
Så Galaterbrevet är en mycket stark avhandling mot varje form
av lagiskhet, varje försök att bli rättfärdig genom våra gärningar
eller mer rättfärdig genom vår lydnad till lagen. Brevet betonar
verkligen nådens evangelium och rättfärdiggörelse genom tro,
på ett mycket kraftfullt sätt.
Detta fantastiska brev har frigjort människor och fört dem in
i en livsgivande Gudsrelation genom tro. Detta brev öppnar dörren
för alla människor så att vi fritt kan komma till Gud.
Genom detta brev lär vi oss att komma till Gud, tack vare Guds
kärlek och Hans nåd, inte på grundval av vår förträfflighet, våra
gärningar, våra ansträngningar.
En av de första saker dessa falska lärare alltid försökte göra,
var att misskreditera Paulus. Detta är ett typiskt knep av falska
lärare.
Om du har blivit undervisad av en Guds tjänare, en gudsman,
så kommer de [falska lärare, ö. a.] att dyka upp och det första
de gör är att försöka misskreditera den som har undervisat dig,
eller den som ledde dig till tro.
Det verkar som om dessa falska lärare faktiskt aldrig försöker
att evangelisera, utan de försöker alltid gå till de troende, för
att ändra deras tro. Så först och främst bekräftar Paulus sitt
apostlaskap och han säger även att det är:
inte av människor eller genom någon människa utan
av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt
honom från de döda. (Gal 1:1)
Det är intressant hur folk även idag ställer samma frågor som
fariséerna frågade Johannes Döparen när han döpte nere vid
Jordanfloden. De sade: ”Vem gav dig behörighet att göra detta?
Varifrån kommer din befogenhet?”
När Jesus rensade templet, ställde de samma fråga: "Och vem
har gett dig den fullmakten att göra det?” (Mark 11:28)
Det verkar som om folk alltid försöker hitta grunden för din
behörighet. Och idag kommer många gånger människor,
särskilt mormonerna, och de säger: ”Vem gav dig behörighet
att döpa?”, därför att de undervisar att det är endast de som
har rätt att ge behörighet till någon att döpa.
De undervisar att de är den enda sanna kyrkan, därför att
endast i deras kyrka är det fortfarande tolv apostlar som styr.
Och dessa apostlar är de enda som kan prästviga eller bevilja
behörighet åt män att utöva andlig tjänst. Så frågan om
behörighet är alltid deras älsklingsämne: ”Vem gav dig
befogenhet?”
Och så frågan om Paulus äkthet. Tja, vem gav Paulus befogenhet
att vara en apostel? Vem lade händerna på Paulus?
När det gäller behörighet inom de högkyrkliga samfunden idag,
så har vi också vad de kallar den apostoliska successionen
genom handpåläggning.
De viger män för tjänst, och biskopen lägger sin hand på
kandidaten när han viger honom, och denne biskop fick
handpåläggning av en annan biskop, som fick handpåläggning
av en annan biskop, som fick handpåläggning av en annan
biskop, som fick handpåläggning… och hela vägen tillbaka
till Petrus. Detta är den apostoliska handpåläggningen.
Så när biskopen lägger sin hand på mitt huvud och helgar
mig till tjänst –
föreställer jag mig i mitt minne denna hand
när den går, t-t-t-t-t-t-t- tillbaka till Petrus.
Man ser dessa bildrutor liksom snabbt flimra förbi hela vägen
tillbaka till Petrus, och Petrus lägger sin hand på mig och viger
mig till tjänst.
Den apostoliska successionen genom
handpåläggning.
Och om du inte blivit vigd av en biskop, som blivit vigd av en
biskop, som blivit vigd av en biskop, som blivit vigd av en
biskop, då är du inte riktigt prästvigd.
Paulus sade: ”Jag var inte utsänd av någon människa. Jag
är en apostel, men; ’inte av människor eller genom någon
människa’. Jag vände mig inte till människor för att få behörighet.
Jag var inte kallad av någon människa. Jag var inte utsedd till
tjänst av någon människa, ’utan av Jesus Kristus och Gud,
Fadern, som har uppväckt honom från de döda’."
Så Paulus behörighet går tillbaka till någon större än Petrus,
till Jesus Kristus och till Gud Fadern.
Det är min uppfattning att om människor utser någon till
tjänst, så är det totalt värdelöst. Jag är inte intresserad av
att bli utsedd till tjänst av människor. Jag tror att det bara
finns en som verkligen kan utse en person till tjänst, och
det är Jesus Kristus.
Jag tror att människor i bästa fall bara kan bekräfta. Att någon
lägger sina händer på mig kommer inte att kvalificera mig för
tjänst och tyvärr, i kyrkans historia, så har händer lagts på
skurkar och de har kungjorts som Jesu Kristi tjänare genom
denna handling.
Men de var inte det och har aldrig varit det. De var bedragare
och skurkar, även om de hade papper som visade att de var
vigda till tjänst.
Jag bekymrar mig inte för vad människor säger om mig, utan
vad Gud säger om mig. Paulus en apostel: "inte av människor
eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud,
Fadern, som har uppväckt honom från de döda."
Jag och alla bröderna som är hos mig hälsar
församlingarna i Galatien. (Gal 1:2)
Paulus ansluter sig till sina följeslagare i sitt brev till kyrkan.
Ganska ofta har Paulus några personliga ord att säga i de
inledande hälsningarna i sina brev, men han har faktiskt inte
mycket att säga till galaterna, förutom den typiska paulinska
hälsningen:
Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och
Herren Jesus Kristus, (Gal 1:3)
Det grekiska ordet nåd är ett ord som ursprungligen betyder
skönhet, charm. Det har kommit att betyda oförtjänt nåd och
det är dess teologiska definition.
Där finns alltid en skönhet kopplad till nåd. Den typiska grekiska
hälsningen var Charis. Den typiska judiska hälsningen fred, var
Shalom. Dessa två ord var alltid förenade av Paulus i hans brev:
"Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus
Kristus,
Som offrade sig för våra synder, för att rädda oss ur den
nuvarande onda tidsålden, efter vår Guds och Faderns
vilja. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
(Gal 1:4-5)
Detta var Paulus öppningshälsning.
När han talar om Jesus Kristus, förklarar han att han: "offrade
sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda
tidsålden ” Denna värld styrs av Satan. Jesus kallade Satan för
denna världens furste. Med hänvisning till honom sade han:
"denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting."
(Joh 14:30)
När Satan frestade Kristus genom att visa honom alla riken i
världen och deras härlighet, och lovade att ge dem till Jesus
om han bara skulle falla ner inför Satan, så skröt Satan: ”Allt
detta är mitt och jag kan ge det till vem jag vill.” Jesus bestred
inte detta.
Och eftersom Satan är denna världens gud, så är världen
förnärvarande ond och under hans kontroll, därför att världen
har getts till honom av människan. Men Jesus Kristus har för
avsikt att befria er, hans barn, från den här onda världen. Det
är Guds vilja att befria er ifrån den.
Denna befrielse är faktiskt tvåfaldig. När jag tror på Jesus Kristus,
blir jag befriad från det grepp som världen har om mig.
En dag kommer Jesus att rädda mig ut ur världen. Just nu
befriar Han mig här i världen. Jag har blivit befriad medan
jag är här, men en dag kommer Han att ta mig härifrån och
jag kommer då att befrias helt från den här onda världen.
Men nu är jag befriad medan jag fortfarande är här. Världen
har inget grepp om mig längre.
Paulus går rakt på sak:
Jag är förvånad [Jag är chockad] över att ni så hastigt
avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd
och vänder er till ett annat evangelium, (Gal 1:6)
De var kallade in i Kristi nåd. De hade undervisats om frälsning
genom tro: Att det inte är något man får som lön, något man
förtjänar, eller något man kan köpa. Det är något som du bara
kan ta emot som en fri gåva från Gud, inte på grundval av dina
gärningar, av dina ansträngningar, eller din förträfflighet, utan
helt enkelt på grund av din förtröstan på Jesus Kristus. Evangeliet
om Kristi nåd.
“till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat.”
Det vill säga, det är inte ett evangelium. Det är inte goda
nyheter.
Slut av del 1
För att gå till del 2) klicka här
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt
Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.
Galaterbrevet med Chuck smith
