Del 2) 1:7-15
Däremot är det några som skapar förvirring bland er
och vill förvränga Kristi evangelium. (Gal 1:7)
Det finns fortfarande personer idag som förvanskar de goda
nyheterna om Jesus Kristus genom att på nytt lägga på människor
vissa skyldigheter gentemot lagen, eller begränsningar med
hänvisning till lagen.
De tvingar på människor sina regler, föreskrifter och normer för
helighet, och det är inte ett evangelium. Om du ger mig en lista
på regler som jag måste följa för att vara andlig, så är det inte
ett evangelium.
Jag befann mig i många år i en lagisk relation till Gud, och jag
försökte följa reglerna och föreskrifterna. Varje år skrev vi på
löfteskort, [på kyrkans ungdomsläger, ö. a.] och vi lovade att
följa dessa regler: ”Jag kommer inte att göra detta och detta”,
och andra saker.
Och jag hade ett lagiskt förhållande till Gud som jag hade alla
möjliga problem med. Det berodde på att även om jag hade
skrivit på löfteskortet, så kunde jag många gånger inte hålla
löftena som jag hade undertecknat. Så jag kände mig dubbelt
skyldig.
Senare fick jag kunskap om Guds nåd genom Jesus Kristus.
Och i stället för ett lagiskt förhållande till Gud, så utvecklade
jag en kärleksfull relation med Gud, och jag har haft glädje
sedan dess.
Åh, vad jag älskar denna relation som jag har med Gud idag.
Du kanske säger: ” Då gör du allt vad du vill sen, eller?” Ja,
det gör jag, men jag vill inte göra allt längre. Jag lever faktiskt
ett mer strikt liv nu när jag har en kärleksfull relation med Gud,
än vad jag gjorde när jag hade en lagisk relation till Gud.
Det finns något trotsigt hos mig när det gäller regler. Jag gillar
inte regler. Om jag går förbi en skylt som säger: ”Rör inte”, då
rör jag den, eller: ”Gå inte på gräset”, då går jag på det. Jag
gillar helt enkelt inte regler.
Det är något inom mig som liksom vill göra uppror mot regler.
Jag gillar den här kärleksfulla relationen jag har med Gud.
Så jag går inte på gräset, och jag rör inte. Inte för att jag inte
får, utan för att jag inte vill. Om det inte behagar Fadern, så
vill jag inte göra det.
Så denna kärleksfulla relation är långt överlägsen den lagiska
relationen till Gud.
Paulus säger angående vad de förkunnade, (där de försökte
leda människor in i en lagisk relation till Gud), att det egentligen
inte är ett evangelium, utan en förvrängning av evangeliet.
och vill förvränga Kristi evangelium. (Gal. 1:7)
Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som
predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat,
så skall han vara under förbannelse. (Gal 1:8)
Det är ganska starka ord; ”så skall han vara under förbannelse.”
"Om någon människa skulle predika ett annat evangelium, eller
till och med en ängel från himlen skulle komma och predika ett
annat evangelium…”
Även om Moroni [den ängel som mormonerna tror förmedlade
innehållet i Mormons bok, ö. a.] skulle komma och säga: ”Du
måste ha på dig en viss typ av underkläder för att bli rättfärdig
och du måste gå igenom templets riter och fortsätta att vara en
trogen mormon, om du ska bli frälst.” [mormonerna bär särskilda
underkläder, ö. a.]
Detta är att lägga till något till frälsningen, som ju bara är Guds
nåd, och som erbjudits oss genom Jesus Kristus. Det är att lägga
tillbaka bördan på oss.
En dag kom en ung man fram till mig, och jag är säker på att han
hade varit en av mina elever i söndagsskolan för många år sedan,
och han sade: ”Chuck, jag är inte längre en kristen, nu är jag en
mormon.” (Jag är säker på att han vid den tidpunkten inte var
tillräckligt skolad i mormonkyrkans teknik eftersom han uttryckte
sig så.
De brukar försöka identifiera sig själva som kristna). Men han
sade: ”Jag är en mormon.” Och jag sade: ”Å, vad synd”. Och
han frågade: ”Vad menar du?” Jag svarade: ”Jag tycker att det
skulle vara synd om en person upphörde att vara kristen och
blev mormon.”
Jag fortsatte: ”Men som en mormon, tala om för mig Jerry, vad
är grunden för ditt hopp om evigt liv?” Och han svarade: ”Min
tro på Jesus Kristus och fortsatt medlemskap i mormonkyrkan.”
Jag sade: ”Om ditt hopp om evigt liv är baserat på din tro på
Jesus Kristus, så kan jag skaka hand med dig och säga: ’Bra
Jerry, fortsätt.’ Men i det ögonblick du lägger till något utöver
det, då är det ett annat evangelium.
Även om en ängel från himlen har förkunnat ett annat
evangelium som innebär att du lägger till något, utöver din tro
på Jesus Kristus som ditt hopp för evigt liv - då är det inte ett
evangelium.” Och så:
så skall han vara under förbannelse. Är det människor jag
nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag
ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara
människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.
(Gal. 1:9-10)
Paulus sade: ”Jag försöker inte vinna en popularitetstävling
bland människor. Jag försöker att behaga Gud, och jag skulle
kunna ge upp denna kamp.
Jag skulle kunna ge efter för lagiskhet. Men om jag gjorde det,
så skulle jag inte vara en Guds tjänare.” Tack Gud, att Paulus
stod fast vid sin övertygelse. Vår kyrka skulle ha varit mycket
annorlunda idag, om inte Paulus hade stått fast vid nådens
budskap.
Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som
jag har predikat inte kommer från människor. Jag har inte
fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit
emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
(Gal 1:11-12)
Så detta nådens evangelium är en uppenbarelse från Jesus
Kristus till Paulus. Jag är säker på att Gud utvalde Paulus
och utsåg Paulus till tjänst redan (som han själv sade), i hans
moders liv.
Han skulle vara förmedlare av nådens evangelium, därför att
han passade perfekt för denna uppgift. Du förstår, om det är
något du inte slutför, så kommer du alltid att tänka: ”Mitt
misslyckande berodde på att jag inte slutförde det.
Hade jag gjort det, så hade jag känt mig nöjd.” Så jag ser
på mig själv och säger: “Misslyckandet beror på mig. Jag
slutförde det inte.”
Jag har gjort en intressant iakttagelse angående de som
är buddister. När en person säger han är buddist så frågar
jag honom vanligtvis: “Har du uppnått fullkomlighet och
fullständig frid genom buddismen?”
Och de svarar alltid genom att säga: ”Jag strävar mot det”.
Jag har aldrig mött någon som hävdar att de uppnått
fullkomlighet. De håller alltid på att arbeta mot det. Det är
alltid den här moroten i änden på pinnen.
”Jag arbetar fortfarande mot det. Jag hoppas. Jag fortsätter
att sträva. Om jag försöker lite hårdare kan jag kanske uppnå
målet, kan jag kanske nå fram. Kanske kan jag hitta frid och
fullkomlighet. Jag strävar mot det.”
Aposteln Paulus hade noggrant följt Guds lag. Han hade
fullföljt den hela vägen. Han skriver om sig själv: "i fråga om
rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig
man." (Fil 3:6)
Paulus talar om hur han hade en större iver jämfört med
sina kamrater, om sin nöd för de förlorade, och hängivenhet
till Gud. Han följde nitiskt lagen. Trots detta kände sig Paulus
tom och frustrerad och han kunde inte nå fram.
Och det var därför, när han insåg den underbara sanningen
om Jesus Kristus, som han blev så förvandlad, därför att han
hade följt lagen så noggrant han bara kunde och ändå inte
funnit frid.
Petrus kunde dock inte vara sändebud för nåden, eftersom
han inte hade följt lagen så noggrant. Petrus skulle kunna
tänka: ”Om jag ändå hade följt lagen, så kanske jag hade
uppnått målet.
Så Paulus var särskilt förberedd av Gud för att ta emot
evangeliet om nåd, och det kom till honom genom en direkt
uppenbarelse från Jesus Kristus. Han lärde sig inte detta i
kyrkan i Jerusalem eller från apostlarna och bröderna där.
Han blev undervisad genom en direkt uppenbarelse från
Jesus Kristus.
Ni har hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag
ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte
utrota den, och hur jag gick längre i judendomen än
många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade
jag för mina fäders stadgar. (Gal 1:13-14)
”Jag var bäst i klassen! Jag gick hela vägen. Jag gick helt
in för lagen och för judendomen.” "Längre än många jämnåriga,
mer fanatiskt än de.” “Men han som utvalde mig redan i
moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, beslöt att
uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium
om honom bland hedningarna.
Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor
till råds. (Gal 1:15–16)
När Paulus mötte Jesus på vägen till Damaskus, så vände han
180 grader från att förfölja Jesus till att följa Jesus. Vilken revolution,
en fullständig revolution! Paulus sökte sedan inte upp de kristna
bröderna för att lära sig allt om tron, utan han begav sig ut i öknen
och tillbringade flera år i öknen i Saudiarabien.
Där väntade han på Gud och tog emot uppenbarelsen om nådens
evangelium, direkt från Jesus. Så detta är inte Paulus evangelium.
Det är Jesu Kristi evangelium som gavs till Paulus, som i sin tur
har förmedlat det till oss.
Detta är sanningen om Kristus, den frälsning som nu erbjuds till
oss genom vår tro på Honom. "Jag brydde mig då inte om fråga
människor till råds.”
Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före
mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka
till Damaskus. (Gal 1:17)
”Jag återvände inte ens till Jerusalem.”
Först tre år senare for jag upp till Jerusalem (Gal 1:18)
Så han for inte tillbaka till Jerusalem förrän omkring 6,5 till 7 år
efter sin omvändelse. Han hade rest från Jerusalem till Damaskus
för att fängsla de kristna, de som åkallade Gud. Han möttes av
Kristus på vägen, så att när han kom till Damaskus var han en
förvandlad man.
Han betjänade de kristna som var där men insåg att han behövde
veta mer. Han begav sig ut i öknarna i Arabien och väntade på
Jesus, där han tog emot en härlig uppenbarelse under 3,5 år.
Han återvände sedan till Damaskus för att stanna där och
undervisade dem i tre år.
Slutligen kom han sedan till Jerusalem.
för att lära känna Kefas, [Petrus] och jag stannade hos honom
i femton dagar. Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara
Jakob, Herrens bror. (Gal 1:18–19)
Detta är den Jakob som skrev Jakobs brev, och som blev en av
ledarna i den tidiga kyrkan. Det är inte den Jakob som var bror
till Johannes som var fiskare. Han blev halshuggen innan Paulus
kom dit.
Men detta är alltså den Jakob, som var bror till Jesus Kristus.
Han nämns i Markusevangeliet och Paulus identifierar honom här.
Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag
ljuger inte. Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien.
(Gal 1:20-21)
Sju år efter sin omvändelse begav sig Paulus från Damaskus
tillbaka till Tarsus där han var född, och han återgick till att
arbeta som tältmakare.
Men jag var personligen okänd för Kristi församling i Judeen.
De hade endast hört sägas: ’Han som tidigare förföljde oss
predikar nu Evangelium om den tro han förut ville utrota.’ Och
de prisade Gud för min skull. (Gal.1:22–24)
Paulus hade inte någon nära kontakt med kyrkan i Jerusalem.
I själva verket var de troende i kyrkan i Jerusalem, lite rädda
för Paulus. De visste inte vad han var. Han skulle kunna ha
varit en spion, och därför var de verkligen motvilliga till att
välkomna Paulus i gemenskapen.
Så Paulus betonar det faktum att hans evangelium inte var
något som han hade fått av apostlarna eller av någon annan
människa. Det var något som kom till honom genom en direkt
uppenbarelse från Jesus Kristus.
Slut av del 2
För att gå till del 3) klicka här
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt
Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.
Galaterbrevet