Del 3) 2:1-6
Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem,
nu tillsammans med Barnabas. Också Titus tog
jag med mig. (Gal 2:1)
Utan tvekan hade Paulus tjänat i Syrien och Kilikien, området
omkring Tarsus, hans hemstad. Han hade fört hedningar till tro
på Jesus Kristus, och Titus var en av dem.
Det skedde ett verk av Gud i Antiokia. Många hedningar hade
blivit frälsta där. Barnabas, en av bröderna i kyrkan i Jerusalem,
beslöt sig för att bege sig till Tarsus och hämta Paulus för
att hjälpa till i kyrkan i Antiokia.
Så han begav sig till Tarsus, sökte upp Paulus och bad honom
komma tillbaka och tjäna där i Antiokia. [De stannade där i
ett år, ö. a.] Och han förde Paulus till Jerusalem för att reda
ut saker med apostlarna. Han ville visa dem sanningen om
Paulus tro.
Och Paulus sade:
Jag for dit på grund av en uppenbarelse och lade
fram - enskilt, för de ansedda - det evangelium jag
predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att
jag sprang eller hade sprungit förgäves? (Gal 2:2)
Med andra ord: Han förkunnade inte detta evangelium helt
öppet för kyrkan i Jerusalem, eftersom kyrkan i Jerusalem
bestod av många tidigare fariséer och många judar. De följde
fortfarande lagens traditioner och uppmärksammade den
väldigt starkt i många avseenden.
Det fanns judar som fortfarande trodde att man inte kunde bli
en kristen om man var hedning. De höll fast vid att den enda
vägen att bli frälst var att tro på Jesus Kristus och därefter hålla
Mose lag och vara omskuren. Detta var det grundläggande
tänkesättet i kyrkan i Jerusalem.
Så Paulus lade enskilt fram det evangelium han hade predikat
för apostlarna. Nådens evangelium.
Men inte ens min följeslagare Titus som är grek,
blev tvingad att låta omskära sig. (Gal 2:3)
De försökte uppmuntra det och ingen utom Paulus klarade att
stå emot det. För deras undervisning var: ”Du måste bli
omskuren för att bli frälst.” Men Titus tvingades inte att bli
omskuren eftersom Paulus stod emot dem.
Hade det berott på de falska bröder som smugit
sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De
hade nästlat sig in för att spionera på den frihet
vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. Men
inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och
underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning
skulle bevaras hos er. (Gal 2:4-5)
Så Paulus stod upp för oss hedningar. Paulus stod upp för
evangeliet som har förkunnats för oss: Att vi inte behöver bli
judar. Att vi inte behöver hålla Moses lag. Allt vi behöver göra
är att: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst,” (Apg 16:31)
Sätt din tillit till Honom och Gud kommer att göra sitt verk i
ditt liv och förvandla dig genom den helige Andes kraft. Vad
du inte kan göra för dig själv kommer Gud göra för dig.
Frälsningen är Guds gåva genom din tro på Jesus. Så Paulus
stod i denna konflikt, men han gav inte efter. Han gav sig inte
inför trycket från apostlarna där i Jerusalem, inte för en sekund.
De som ansågs betyda något (Gal 2:6)
Jag gillar detta. Paulus är en tuff kille. Det är intressant hur vi
så snabbt kan glömma Jesu undervisning. Jesus sade: ”den
som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare,”
(Mark 10:43)
Jesus lärde sina lärjungar att sant tjänande i Guds rike handlar
om att betjäna andra. Han tog en handduk, tvättade deras
fötter, och placerade sig själv som en tjänare ibland dem. Och
han sade: ”Nu ser ni vad jag har gjort. Gå och gör detsamma.”
"Lyckliga är ni om ni gör detta, om ni placerar er själva som
tjänare. "Om jag, som är er Herre, har tjänat er, då borde ni
tjäna varandra." (fritt från Joh 13:14-17).
Men det verkar som om vi alltid utvecklar någon form av hierarki
i kyrkan. Vi skapar en liten krets av ledarskap där vi börjar hysa
vördnad för människor. Det är så lätt att bli offer för detta och
tänka: ”Hm, jag är något. Jag är någon.”
Man börjar sedan isolera sig från människor. Man förlorar snart
kontakten med människor och snart förlorar man kontakten
med verkligheten.
Det finns en Guds tjänare som jag beundrar mycket. Jag tror
att han har använts av Gud i ett kanske större mått än nästan
någon annan människa som lever idag. När jag träffade honom
så var jag helt tagen av den enkla, fina attityden hos den här
mannen.
Och det är Billy Graham. Han är en helt anspråkslös person.
Tänk vad Gud har använt honom. Folk har stor vördnad för
honom. Jag kände också så när jag träffade honom.
När han sedan började prata med mig, blev jag helt fascinerad
av denne mans sköna öppenhet och närvaro. En vän till oss
som är flygvärdinna hade vid ett tillfälle Billy som passagerare
på sitt plan.
Billy sade till honom: ”När du är klar med dina arbetsuppgifter
kan du väl komma hit och sätta dig ner och prata.” [en man
kallas också för flygvärdinna, ö. a.]
Så han satte sig ner och pratade med Billy på planet i omkring
en timma, och därefter sade Billy: ”Ge mig ditt telefonnummer!
Nästa gång jag är i Kalifornien så ringer jag dig. Kanske vi kan
ses.”
Det är den typ av människa han är. Det är underbart. Inte undra
på att Gud har använt honom så mäktigt och att Gud har kunnat
fortsätta att använda honom genom åren.
Han har förstått vad det är att vara en Guds tjänare. Han har
inte placerat sig själv i en position av överlägsenhet gentemot
andra.
Det fanns en viss liten grupp i Jerusalem som hade upphöjt och
etablerat sig själva. Paulus sade om dem: "De som ansågs
betyda något"
-hurdana de en gång varit gör ingen skillnad
för mig, Gud ser inte till personen (Gal 2:6)
För flera år sedan, när jag kände mig desillusionerad i det
samfund som jag verkade i, började jag se mig omkring efter
andra samfund. Jag hoppades att hitta det perfekta samfundet.
(Men om jag hade gått med, skulle det inte längre ha varit
perfekt :)
Så jag träffade pastorerna, äldstekårerna och ledarna för andra
samfund, därför att jag inte gillar den kultur som upprättats inom
kyrkosamfund. Det skapas en andlig hierarki som föder ett slags
kyrkopolitiskt ”rygg-kliande”.
Man klättrar uppåt och får en position av makt. Där sitter man
sedan i sin stol med en dryg attityd osv. Jag ansåg att detta inte
hörde hemma i sann kristendom.
Jag letade efter en gemenskap där man hade attityden: ”Vi klär
alla på oss våra byxor, ett ben i taget. Vi är inte särskilt olika.”
Så jag träffade många av dessa grupper med högt respekterade
samfundsledare.
Du vet, de sitter där i sina stolar, med sina glasögon, och tittar
bistert på dig och försöker skrämma dig. Det är hela spelet,
att avskräcka dig och göra dig modfälld.
De försökte skrämma Paulus till att låta omskära Titus och få
Paulus att backa. ”De som ansågs betyda något - hurdana de
en gång varit gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till
personen”
Gud hyser ingen vördnad för dessa män. Gud låter sig inte
skrämmas av dem. ”Nationerna är som ett dammkorn i en
vågskål”(fritt från Jes 40:15), hur mycket mindre är då inte
människan?
Det är ett intressant litet bibelställe: "Nationerna är som ett
dammkorn i en vågskål." En köpman hade en vågskål när folk
handlade sina varor eftersom de köpte varorna efter vad de
vägde.
Köpmännen hade sikel-vikter [en gammal judisk mynt- och
viktenhet som förekommer i bibeln, ö. a.] som de placerade i
vågskålen.
När en köpman skulle visa hur ärlig han var, blåste han av
dammet från vågskålen innan han satte varorna där, för att
ingen skulle köpa hans damm. Det var en symbolisk gest
för att visa: ”Jag är den ärligaste killen i trakten.”
Så detta damm i vågskålen är en passande bild. Folk kunde
se köpmannen blåsa av dammet från vågskålen innan han
satte varorna på den, så att alla skulle veta att de gjorde en
rättvis affär.
”Nationerna är som ett dammkorn i en vågskål”. Gud kan
blåsa bort dem. Hur mycket mindre är då inte människan?
Så Gud ser inte till personen. Gud låter sig inte skrämmas
av någon människa.
De som ansågs betyda något (Gal 2:6)
De som hade tagit sig auktoritet och talade med makt och
allt.
– mig ville dessa ansedda inte ålägga
något mer. (Gal 2:6)
De kunde inte påverka mig.
Slut av del 3
För att gå till del 4) klicka här
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt
Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.
Galaterbrevet
